 |
FREDAG 3 September 2010 |
|
 |
|
|
|
| |

Gör Gudrun mest nytta som vilde?
2010-06-01 De många försmädliga slängarna mot Mona Sahlin diskuterades i söndagens Agenda i SVT. Är det en form av dolt könsförtryck, det krypskytte som pågår från ledarskrivare och politiker? Kan statsminister och kvinna tänkas i samma mening? Självklart har Man i slips alltid ett överläge, sa Fi-ledaren. Kommer Gudruns stöd till Mona att bli mer konkret än så, när valtempen höjs? Gudrun Schyman har verkligen visat vad en stark kvinna kan åstadkomma, i stort sett på egna ben. Allt vänder hon elegant till kvinnokampens och sin egen fördel, det må sen vara intervju i Agenda, tävling i Let’s Dance, Ica-reklam inför Mors Dag, eller kundtidningar om alkoholmissbruk. Schyman är sitt eget varumärke och Fi har sina sympatisörer, exempelvis Abba-Benny Andersson. Men frågan är vem Fi ska ge sitt stöd om det jämna läget mellan blocken fortsätter? Ska Gudrun fortsätta hävda att en fribrytare gör mest nytta för kvinnokampen, även om hennes (bortkastade) röster kan bidra till en borgerlig valseger?
I ett av sina senare nyhetsbrev skriver Gudrun Schyman om varför hennes parti ställer upp i valet med målet att ta minst fyra procent av rösterna. Den feministiska politiken ska vara utgångspunkten. Och hon tycker inte att oron för att rösterna ska bli bortkastade är befogad. Hon hoppas optimistiskt på att de 70 000 väljare som förra gången la sin röst på partiet den här gången tar med sig ytterligare tre vänner var. Svårare än så är det inte, menar Gudrun Schyman.
Hmm, det är väl just det som är svårigheten, och det är lite märkligt att inte den erfarna politikern Gudrun Schyman inser detta. Om hon ser alla partier utom sitt eget som bakåsträvare i kvinnofrågor så ska hon förstås fortsätta köra sitt race, oberoende av vilket block som sedan tar regeringsmakten. Men om hon ser politik som en väg till inflytande genom samarbete och kompromisser borde hon fundera allvarligt på om strategin är den rätta, om det kanske är dags att bli lite mer pragmatisk? Att det är skillnad mellan blocken borde väl ändå ha framgått av den senaste tidens rapporter om vilket kön som fått mest stryk av regeringens beslut och budgetar. Jo, kvinnorna, och främst de lågavlönade kvinnorna, som jobbar i ett LO-yrke. Vårdnadsbidraget, skattesänkningar till högavlönade män, lågprio av kollektivtrafik och mycket annat talar sitt tydliga språk.
Gudrun borde inte ha så svårt att välja. I aprilnumret av Arena förs tanken om feministisk valsamverkan fram: ”Alliansen verkar helt okunnig om hur deras politik påverkar jämställdheten. Oppositionen har brustit med att nå ut med sin kritik. Byta regering räcker inte. De rödgröna bör samarbeta med Fi för att stärka feminismen”, skriver författaren Ulrika Lorentzi i ett utspel. Hon är en av de 99,3 procenten som inte röstade på Fi men som definitivt tycker att feminism är en viktig fråga. Hon tycker att de rödgröna borde göra det mesta möjliga för att få regeringsmakten. Och ett sätt, som samtidigt skulle stärka feminismen, menar hon, är valteknisk samverkan med Fi: ”Osäkerheten om vilken regering Fi skulle stödja, som fanns inför förra valet är borta. De rödgröna partierna skulle slippa ödsla kraft på att bekämpa Fi för att i stället kunna inspireras av en ny feministisk folkrörelse. Även om det finns luckor i Fi:s politiska program har de vilja att formulera politik med jämställdhetsperspektiv på alla områden.”
Utspelet har, såvitt jag kan bedöma, inte mötts med någon entusiasm, eller ens debatt. Valteknisk samverkan har inte prövats mer än en gång under 1980-talet. Och de rödgröna skulle säkert inte orka med att få ihop ytterligare namn på sina vallistor så här sent. Kvar är frågan: Vad gör Gudrun med sina väljare? Och vilken nytta gör 70 000 nya borttappade riksdagsröster i valet 2010 för lågavlönade kvinnors kamp för rätt till heltid, en lön som går att leva på och jämställda förhållanden?
|
| |
|
|
 |
Kommentarer på
|
|
|
Gör Gudrun mest nytta som vilde?
|
 |
Varje röst är viktig
Det är positivt att Gudrun Schyman vill stödja ett rödgrönt block, om Fi kommer över fyra procent,och kommer in i riksdagen, men kalkylen är fortfarande obegripligt optimistisk. Förra gången var det 58 000 röster som skilde mellan rödgrönt och blått block. Fi fick då 70 000 röster, som inte kom till någon nytta i riksdagen. Var det bra för kvinnorna? Jag tycker inte det. De fakta som vi nu har om a-kasa, sjukförsäkring, arbetstider, löner och arbetsrätt talar sitt tydliga språk.
Postad av Liv Beckström, chefredaktör 17:14 den 10 June 2010
|
bäst
hon e bäst,hon behövs,henne kan man lita på .aar
Postad av aa.r 17:06 den 10 June 2010
|
Politik behöver både och
Marita: Jag förstår din upprördhet över deltidsbegränsningen, något också Kommunals ordförande gått ut och kritiserat. Det är en kritik jag helhjärtat stödjer. Men politik är det möjligas konst och handlar både om kön, klass och etnicitet. Om kompromisser såväl som kamp. Hur mycket jag än känner sympati för de krav Fi driver så tycker jag att frågan om det realistiska i nå riksdagen och komma över fyra procent förtjänar att ställas. Det finns för övrigt gott om feminister bland de rödgröna!
Postad av Liv Beckström, chefredaktör KA 11:47 den 4 June 2010
|
Har vi hört den förut?
"Och vilken nytta gör 70 000 nya borttappade riksdagsröster i valet 2010 för lågavlönade kvinnors kamp för rätt till heltid, en lön som går att leva på och jämställda förhållanden?"
Har vi hört den förut? Ja, det har vi. Tyvärr. Samma gamla visa som när kvinnor skulle vänta på sin rösträtt. Arbetare (alltså män) först, kvinnor sedan. Inte skulle väl kvinnor stå i vägen för arbetarkampen.....? Och nu ska jämställdheten maka på sig för nästan-bra-politik.
Som kommunalare blir jag minst sagt förvånad över att Liv Beckström helt tappat frågan om deltidsbegränsningen. Frågan som numera är en tyst överenskommelse mellan Allians och Rödgrönt.
Att straffa kvinnor med heltidsarbetslöshet hade Fi och Gudrun Schyman aldrig ok:at. Så visst behövs Gudrun Schyman. Visst behövs Fi. Det är uppenbart. Alternativet att lämna wo och låta kvinnor vänta en mandatperiod till. Eller 2 eller kanske 3, finns inte på världskartan.
Postad av Marita Strand 00:00 den 4 June 2010
|
Det behövs fler feminister i riksdagen!
Vad gör Gudrun med sina väljare?, var frågan från Liv Beckström.
Jag, tills. m. tusentalet medlemmar, organiserar oss för att ställa upp i val. Vi manifesterar feminismen som en självständig ideologisk utgångspunkt för parlamentariskt arbete. Vi gör något historiskt. Och nödvändigt. Många har haft lång tid på sig att göra mycket, inte minst när det gäller kvinnors löner. Men förändringarna har uteblivit. Det är samma löneskillnader nu som för 10, 20 kanske 30 år sedan. Det är arbetsmarknadens parter som ska lösa detta, har varit samma svar, alla år. Det blir ingen lösning på det viset. Parterna är inte organiserade sektorsövergripande. De kan inte klara att avtala för andra än sina egna medlemmar. Alltså kan inte arbetsmarknadens parter göra något reellt åt skillnaden mellan vården och verkstaden.
Vi (FI) har lagt ett konkret förslag om en jämställdhetsfond, där alla arbetsgivare ska betala in och de som höjer löner i kvinnodominerade områden ska få tillbaka. En halv procents höjning av arbetsgivaravgiften och staten ska lägga till lika mycket. Det går inte att fixa skillnaderna över en natt men med lite tid ska de betas av. Helt möjligt - om viljan finns. Och det politiska modet.
Vi (FI) tar ställning i regeringsfrågan. Självklart ser vi att den borgerliga alliansen har rekord i antifeministisk politik. Det har blivit mer lönsamt att vara man, helt enkelt. I riksdagen kommer vi att stödja en S-V-MP-regering. Vi kanske rent av kommer att vara det parlamentariska stöd som är nödvändigt för att det verkligen ska bli ett regeringsskifte, om det är jämt när rösterna räknats. Det kanske t.o.m. är så att vi får den viktiga rollen av att vara den politiska kraft som i praktiken marginaliserar SD:s ev. inflytande.
Men framför allt är vi trötta på att vänta, trötta på att kvinnors krav alltid ska stå tillbaka för något högre eller större mål. I det här valet kommer man att säga att jo visst är det viktigt med kvinnors löner men först måste vi ha regeringsskifte. Kvinnor ska alltså vänta igen? Absolut inte! Nu om någonsin är det dags att få in självständiga feminister i riksdagen, så att vi både kan få en politik för rättvisa löner och ett regeringsskifte!
Gudrun Schyman, första namn på F!:s riksdagslista
Postad av Gudrun Schyman 14:23 den 2 June 2010
|
| Artikeln är inte öppen för fler kommentarer |
 |
|
 |
|