Hanna – en av många tjejer som bloggar

Hanna Fridén sitter vid en stor spegel på sitt kontor och sminkar sig och plattar håret medan hon berättar om sitt bloggande.
Hon menar att bloggen skapar nätverk och gemenskap som är värdefullt för unga tjejer. Dessutom har fler feminister kommit till tals, inte bara de som syns i medier. Nu kan man byta erfarenheter med varandra vilket har öppnat för nya synsätt och större demokrati.
- Man bestämmer själv vad som ska lyftas fram. Förr skulle det som skrivs sälja lösnummer, och krönikörer väljs inte för att de är smarta.

Hon tror dock att de flesta feministiska bloggar inte når många fler än andra feminister.
- För att nå en bredare målgrupp måste man få in bredare material, menar hon och blandar därför politik, dagens outfit och tarmproblem i sin blogg.
Hanna länkar också till mindre lästa bloggar som tar upp viktiga frågor, så att fler hittar dit.
Den typiska svenska bloggaren är en tjej 16-20 år och skriver ofta om mode och vardagen. Bloggarna har anklagats för att vara ointressanta och inte ha något budskap, vilket Hanna ser som traditionella värderingar av kvinnligt och manligt.
- Kvinnor skriver om sina känslor eller mode vilket värderas lågt. Killar bloggar om teknik och dyra prylar men har inte anklagats för konsumtionshets.

Medieforskaren Kajsa Klein jämför bloggarna med bekännelseromanen som hade liknande status. Den förknippades med kvinnor och var utskälld. Hon kan inte säga huruvida bloggen har feministiska möjligheter utan man måste se till genrer.
- Modebloggarna står för utseendefixering och ideal. Jag har svårt att se att det skulle vara positivt för feminismen.
Däremot, säger hon, visar forskning att bloggen är ett verktyg för att driva frågor. Men de största bloggarna har ingen sådan agenda, enligt Kajsa Klein.
Hanna är inne på samma linje.
- Det stör mig att man kallar saker feministiska bara för att de domineras av kvinnor. Man kan inte sätta likhetstecken där.
I en av Sveriges mest lästa bloggar beskriver en ung kvinna sitt festande och sina plastik-operationer, vilket Hanna inte ser som vidare feministiskt. Samtidigt är hon trött på kravet att alla tjejer som syns ska vara goda förebilder.
- Ibland är det skönt att någon sätter ned foten och säger 'jag är inte er morsa'.

Hanna började blogga 2006 och sedan dess har innehållet ändrats. Förr hade hon en mer traditionell modeblogg samt skrev om mode i tidningar.
Det slutade hon med eftersom hon betraktade det som dubbel-moral.
- Det funkar inte att skriva om ideal om man är del av den bransch som skapar dem.
Hanna har haft anorexi och när läsarna såg bilder på henne ville de bli lika smala. I övrigt bryr hon sig inte om kommentarerna hon får, men dessa tog hårt.
- Jag ville inte vara med och skapa sådana ideal. Så jag bestämde att nu går jag upp i vikt.
Läsarna uppskattade Hannas ärlighet och själv blev hon frisk. I dag ser hon inga problem med att visa sin kropp i bloggen, men känner att hon har ett ansvar.
- Ibland är det välsminkat,
ibland osminkat. Det är en bland­ning som inte trycker åt något håll, hoppas jag.

På bloggen kallar sig Hanna "feministisk estetisk stilfascist". Stilfascist är ett skämt, säger hon. Hon ogillar trendtips men bloggar gärna om kläder. Vilket hon ibland kritiseras för eftersom hon också är feminist. Hennes egen inställning är lite komplex:
- Jag skriver visserligen om mode kritiskt. Men lägger också upp bilder på kläder jag har på mig och skriver var de kommer ifrån.

"Skatteverket. Jag kan börja spara alla mina använda bindor så kan ni komma hem till mig och granska dem. Eller så kommer jag över till er, ni är jättenära mitt kontor så jag kan springa förbi på lunchen någon dag och lämna över mina använda bindor till er. Så kan ni räknaräknaräkna och så kan ni se om det finns mutmisstankar i samband med min minst sagt ståtliga menscykel."
Från Hanna Fridéns blogg från 9 april 2010, angående att Skatteverket granskar bloggares deklarationer eftersom de bör skatta för de gåvor de får av företag.