Ett utbildningslyft för undersköterskor

Undersköterskan Renée Nyhlén sitter upplyft i en sele och "tycker inte alls att det känns räligt". Kollegan Connie Hansen provar en annan sele och tycker att den stramar runt låren och gör ont.
- Då vet vi vilken sele vi ska använda till dig när du ska bo här, säger arbetsterapeuten Jessica Larsson.
Solberga och Solhaga är två privata vårdhem i Skånes-Fagerhult som drivs gemensamt. Deras nya lyftkörkort är ett nytt inslag i sättet de jobbar med säkerhet och arbetsmiljö, vilket fick Arbetsmiljöverket att beskriva vårdhemmet som "ett guldkorn i vardagen". När KA besöker boendet håller arbetsterapeuten Jessica Larsson i företag­ets egen utbildning som leder till lyftkörkortet. Efter ett år ska det förnyas.
- Jag går igenom alla punkter precis som sjuksköterskan gör för medicindelegering, säger Jessica. Det är inte så märkvärd­igt, men man kan nog få en aha-upplevelse.

Själva lyfttekniken skiljer sig inte från andra arbetsplatser. Renée ser däremot en annan olikhet från hennes tidigare jobb och det är att yrkesrollerna inte är så strikt uppdelade här.
- Det är mycket mer samarbete med chefer, sjuksköter­skor, sjukgymnast och arbetsterapeut. Vi jobbar alla tillsammans och går mellan våra olika avdelningar när det behövs.
- Jessica säger till om vi gör något fel, hon är med ibland och kollar när vi lyfter.
Föreståndaren Ingela Kallin tycker att det är bra för arbets­miljön att jobba nära varandra.
- Arbetsterapeut och sjukgymnast är involverade i verksamheten, de kommer inte bara som konsulter. Därför ser Jessica snabbt när övergången sker att en boende behöver lyft.

Arbetsterapeuten Jessica Larsson demonstrerar en lyftsele för Magdalena Gorgul, Lennart Axelsson och Helena Sjöstrand.

Ingela själv har sitt kontor på avdelningen och vill vara delaktig i det som händer.
- Jag är noga med att vara ute hos de boende för jag har ansvaret för arbetsmiljön. Vi jobbar mycket med reflektion, ofta avslutar vi dagen med att prata igenom vad som hänt.
I ett ledigt rum på Solberga har sex undersköterskor samlats runt ett litet fikabord och i centrum sitter arbetsterapeuten. Utifrån en checklista går Jessica Larsson igenom alla rutiner för lyften. Bland annat är kontaktpersonens uppgift att kontrollera lyftselens skick och varje bruk­are har en egen lyftordination.  Sedan får var och en prova både att lyfta och att själv bli lyft från golv och från säng.
- Vi har haft flera andra utbildningar i hur man bäst använder hjälpmedel, säger undersköter­skan Renée Nyhlén som aldrig har haft ont i rygg eller armar på grund av jobbet.

Lyftkörkortet gäller just lyftar, inte förflyttning i allmänhet. Solberga/Solhaga använder ­golv­lyftar och Jessica Larsson ser till att deltagarna kan alla funktioner hos den lyft de använder. Innan man ringer och säger att den inte fungerar, bör man kolla så att man inte satt knäet mot stoppknappen, ger hon som exempel.
- Man ska känna till alla sätt att sänka lyften om det av någon anledning inte fungerar, säger Jessica och visar de knappar som sänker lyften manuellt, om batteriet skulle vara urladdat.
Det kan vara viktigt att betona detaljer, tycker Renée. Till exempel ska lyftens hjul bara vara låsta vid lyft från golv och en sele med små rökhål i ska inte användas eller lagas utan bytas ut. Personalen använder lyftar dagligen och lär sig inte mycket nytt i dag. Indirekt har de jobbat på samma sätt förut.
- Körkortet är en kvalitetsförsäkring, att undersköterskorna jobbar rätt både för de boendes och för sin egen skull, säger föreståndaren Ingela Kallin.
- Vi har aldrig tagit varandra i lyft tidigare. Det är vettigt att prova så att man vet hur det känns, säger Renée Nyhlén som har jobbat i vården sedan 2001, men inte gått någon speciell lyft­utbildning. Det hade varit bra att göra det i början, tycker hon.
På Solberga/Solhaga finns omkring 45 undersköterskor. Målet är att all personal ska ha lyftkörkort, även vikarier och sjuksköterskor.