Uskor gör filmer som kan rädda liv

1 Kommentar

2007-08-27 Filmen som spelas upp i handdatorn visar hur avancerade apparater ska användas. Undersköterskorna som spelat in den har fått kvalitetspris.

Den nedsövda patienten är uppkopplad till 17 olika apparater på THIVA, Thoraxintensiven på Universitetssjukhuset i Lund. Skärmar visar kurvor och siffror i olika färger. Genom fönstret kan man ana Öresundsbron.
Undersköterskan Catharina Müller-Ahlgren funderar över hur en del ska kopplas till respiratorn för att patienten ska kunna andas in läkemedel. I handdatorn spelar hon upp en instruktionsfilm som på två minuter visar hur det ska fungera.

HJÄLP. Filmen i datorn visar undersköterskan Catharina Müller-Ahl­gren och intensivvårdssjuksköterskan Åsa Skarpeke hur en Aeroneb ska kopplas ihop med respiratorn för att patienten ska kunna inhalera läkemedel.
Foto: Gisela Svedberg

– Det är som rådgivning från kollega till kollega, tittar man på film blir det rätt instruktioner. Vi har så mycket teknisk apparatur att det är omöjligt att kunna allt, säger Catharina Müller-Ahlgren.
Tillsammans med tre arbets­kamrater har hon utvecklat KLIV, Kontinuerligt lärande i vården.
Hittills har 48 filmer spelats in, innan årets slut ska det bli 60. Filmerna kan ses i en handdator eller på de stationära datorerna som finns i en glasbur i anslutning till varje sal.
Avdelningen är nyrenoverad. Utrustningen är dyr och avancerad, nästan varje månad kommer en ny apparat.

I höstas fick Catharina Müller-Ahlgren och hennes kollegor Universitetssjukhusets kvalitetspris i konkurrens med 22 projekt. Nu står diplomet på hyllan utanför labbet.
– Vi satte det här för att alla ska se att vi är stolta, säger Catharina Müller-Ahlgren.
Hon är även stolt över kollegan och undersköterskan Per Jounger som är projektledare.
– Han har god ledningsförmåga, är noggrann, planerar, genomför, är målinriktad och har ett stort intresse. Det är roligt att en medarbetare kan få utvecklas som projektledare utifrån sin personliga lämplighet. Per har växt i rollen, säger Catharina Müller-Ahlgren över kaffet i personalrummet.
Mer lågmält fyller Per Jounger i att han tycker att det är roligt, fotointresse hade han sedan länge.
– Projektet har gjort att det övriga jobbet blivit roligare, säger Per Jounger som varit undersköterska på THIVA sedan 1993.

TAGNING. Per Jounger filmar, Göran Claesson håller flödesmätaren till en NO-apparat som används för ett läkemedel som ökar blodgenomströmningen i lungan. Catharina Müller-Ahlgren förklarar      att flödet ska gå i pilens riktning.

Idéen till filmerna kom från intensivvårdsavdelningen vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö. En enkät visade var de största behoven av instruktionsfilmer fanns. Oavsett yrke har nästan alla sett filmerna.
– Det är ett sätt att hålla sig uppdaterad. NO-apparaten som ger bättre genomblödning i lungorna används sällan. En av nattsköterskorna tittar ofta på filmerna om NO-apparaten för att vara uppdaterad och känna sig tryggare, säger Göran Claesson, medicinsk teknisk sjuksköterska i projektgruppen.

Varannan onsdag mellan åtta och tolv filmar de. På fyra år har de fått rutin. Allt är strukturerat, alla har givna roller. Per Jounger står bakom kameran. Göran Claesson visar utrustningen. Catharina Müller-Ahlgren läser manus och är noga med att återkomma till samma benämningar.
Allt låter proffsigt, men ibland blir det fel och alla skrattar gott. Ibland är omtagningarna många.
En förmiddags filmning kan ta en halv dag att redigera. Filmerna läggs sedan ut för granskning på intranätet. Efter en månad godkänns de och används.
– Patientsäkerheten höjs, det är positivt för arbetsmiljön. Förr frågade jag två och fick två olika svar. Nu sparar vi tid, säger Catharina Müller-Ahlgren.