”Jag vill beröra med något som berör mig”
2007-11-06 Arbetet i hemtjänsten har fått sin egen uttolkare. Jane Morén skriver om ett yrke där ”längtan efter mig liksom är inskriven mellan raderna i anställningsavtalet”.  "Jag har något att berätta." Tanken väcktes efter att Jane Morén vunnit en novellpristävling (anordnad av Kommunal Stockholm) med en novell som beskriver ett helgpass i hemtjänsten.
Nu har hon samlat nästintill femtiotalet berättelser i boken "Kaneltimmen".
Den handlar om hennes möten med pensionärerna. Hennes tankar, deras längtan och väntan och ensamhet.
- Jag vill berätta om de här människorna och de här mötena. Jag kan bara skriva om sådant som berör mig och jag hade inte kunnat skriva boken om jag inte varit känslig för när folk är ensamma. Jag vill beröra med något som berör mig, säger Jane Morén.
Vi träffas över två kaffekoppar på ett fik på Södermalm i Stockholm. Ett stenkast från de kvarter där bokens berättelser utspelas. Miljön är viktig i boken. De äldres stillastående liv i lägenheter med blekta fotografier som minner om andra dagar står i kontrast mot livet därutanför; sommarens glam på uteserveringarna, vinterns sliriga steg genom snömodden.
I åtta år arbetade Jane Morén som timanställd inom hemtjänsten. I boken beskriver hon arbetet så här i ett stycke: "Vad underbart att ha ett jobb där längtan efter mig liksom är inskriven mellan raderna i anställningsavtalet".
- Jag är jätteglad att jag har låtit de här människorna ge ett avtryck. Jag har sett dem och på något sätt målat av dem och det håller minnet av dem levande.
"Kaneltimmen" börjar med en berättelse där Jane står vid nyckelskåpet på jobbet i en snövåt kappa och tänker på Tord, Tord som är död. Men hon tänker på den Tord som var, som levde, som varit ung.
- Boken började skrivas där vid nyckelskåpet och jag fick höra om min första gamling som hade dött. Det var så oåterkalleligt. Hela boken skrevs under ganska besatta former, nästan allt skrevs under åtta veckors tid i en väldigt stark känsla. Sedan har jag omarbetat allt flera gånger och skurit ner.
En bok om vardagen inom hemtjänsten... det blir lätt fördomar om en sådan bok, tror Jane Morén. Som att det inte skulle kunna vara djupt eller berörande.
Flera gånger under vårt samtal återkommer hon till tankar kring ensamhet. Till att vi alla är människor oavsett vår ålder. Men att det finns en stor och ganska avgörande skillnad när man är gammal mot när man inte är det. Möjligheten att förändra. Att ta nya tag och försöka en gång till.
- När man är gammal kan man inte försöka en gång till, man sitter där man sitter. Jag vill förmedla att det också handlar om att ta vara på livet medan man kan.
Uppdaterad 2007-11-05
|
![[Rubrik saknas] Det var detta vi varnade för](contentImages/81504_1.gif)
![[Rubrik saknas] Mer rättvis choklad på väg](contentImages/86148_1.gif)
![[Rubrik saknas] Erik assisterar i artistens vardag](contentImages/86151_1.gif)
![[Rubrik saknas] Indiskt – men inte Bollywood](contentImages/86150_1.gif)
Tipsa en vän
Skriv ut
