 |
FREDAG
30 Juli 2010 |
|
 |
/ |
| |
 |
| SÖNDAG 25 OKTOBER 2009 |
Tråkig avslutning på meningsfull veckaOmbord på planet hem från Strasbourg i torsdags kväll träffade jag en av de fåtalet svenskar som faktiskt hade dröjt sig kvar under eftermiddagen i parlamentet. Men han var inte på omröstningen om de akuta resolutionerna om Guinea, Iran och Sri Lanka. Jag berättade att vi förlorade skrivningen om suspendering av fiskeriavtalet i omröstningen om Guinea med en enda röst - 33 röstade för, 34 EPP:are och ECR:are röstade emot. Han såg lite skakad ut.
- Oj. Du skulle sagt sagt något.
Faktum är att jag hade sagt något, två dagar tidigare. Till denna person.
Men i parlamentet snackas det i korridorerna från morgon till kväll, och ska man få någon att förstå att det verkligen är viktigt måste man tydligen avkräva löfte, förstår jag nu.
Liksom att jag förstår att det hör till ovanligheterna att dessa torsdagseftermiddagarnas resolutioner om kränkningar av mänskliga rättigheter riskerar att ändras eller röstas ner.
Men torsdagens extremt snöpliga nederlag gör mig rädd att det låga deltagandet på torsdagseftermiddagarna ( bara drygt 70 av 736 ledamöter var där) kan öppna för de mest egendomliga saker. De högerextrema skulle kunna börja kuppa med tillägg som parlamentet inte alls ställer upp på – det räcker helt uppenbart med bara 40 personer för att vara i en majoritet.
Otäckt var också att alla de som röstade emot att kräva att fiskeriavtalet ska läggas åt sidan var helt tysta under debatten, med undantag av en person som faktiskt stod upp för sin åsikt att spanska fiskare inte ska behöva lida bara för att det är en blodig diktatur i Guinea.
Lyssnade man till dem som tog till orda i kammaren hade man annars trott att det vore en självklarhet att EU tar avstånd på alla tänkbara sätt emot det som hänt.
Det här var en tråkig avslutning på en vecka som annars kändes oerhört meningsfull. Jag börjar förstå att det här är verkligheten i parlamentet. Från demokrati när den som är som bäst, till när den är som sämst.
En stor tröst i sammanhanget är att resolutionen inte har någon formell betydelse. Avtalet är suspenderat, oavsett hur många parlamentariker som råkade stanna i Strasbourg på torsdagseftermiddagen eller ej.
Fredagen tillbringade jag på Älvsjömässan och European Development Days där bl a en Concord-rapport om samstämmigheten mellan EU:s utvecklings- och biståndspolitik och andra politikområden presenterades.
Att fiskeriavtalen med utvecklingsländer är bland de sämsta exemplen på samstämmighet, så kallad koherens, är solklart.
Men kommissionens beslut att suspendera Guineaavtalet var också ett solklart trendbrott. Kanske kommer EU, världens största biståndsgivare och näst största fiskemakt, snart att ändra kurs?
Vad mycket gott vi skulle kunna göra med alla våra samlade resurser inom handels-, jordbruks-, fiske- och finanspolitiken då!
Nästa vecka åker jag till Burkina Faso och ett möte om mat- och finanskrisen mellan västafrikanska parlamentariker och europeiska. Snart packa igen alltså, och nu komma ihåg inte bara pass och biljetter utan också myggmedel och vaccinationsintyg. Tro inte att jag klagar, jag har fått världens finaste uppdrag.
Tack Kommunalarbetaren för denna vecka, tack alla som läst!
Ps. Mer om samstämmigheten i EU:s utvecklings- och fiskeripolitik i lördagens Konflikt i P1. Lyssna gärna på nätet, även jag medverkar.
|
 Skriv kommentar
Skriv ut
|
| TORSDAG 22 OKTOBER 2009 |
Konservativa katolska krafter allt starkareNu töms huset igen. Alla på väg hem eller vart de nu ska. Jag och några spridda tappra kvar, eftersom vi ska tala angående de "urgency resolutions" som sedan parlamentet ska rösta om cirka klockan 16.00. Den stora omröstningen om budgeten som pågick mellan klockan 11 och 13 ungefär tog nästan musten ur mig. En labyrint av ändringsförslag och orala ändringar, blockröstningar och handuppräckningar i en extremt organiserad förvirring. Budgeten röstades igenom i alla fall.
Det som skrämde mig mest var alla ändringsförslag som gällde inskränkningar i rätten till abort. Vi röstade ner dem, men parlamentet var skrämmande jämnt. Bara tio-tjugo rösters övervikt åt vårt håll. Konservativa katolska krafter har ökat sitt inflytande i parlamentet efter valet.
Nu ska jag förbereda mina en och en halv minuter som jag ska tala om Guinea i parlamentet strax. Jag vet inte alls hur det kommer att gå med vår resolution, om de konservativa lyfter ut paragrafen om fiskeriavtalet så som de vill.
Vad som helst kan hända. Kommer att springa iväg till flyget efteråt, så ni får veta hur det gick först i morgon. I morgon blir det för övrigt European development days i Stockholm. många intressanta sessioner, bland annat om policy-samstämmighet, s k koherens. Som att EU med enda handen hytter med fingret åt massakrer så som i Guinea, å andra sidan hyser starka krafter som gärna gör affärer med nyss nämnda regimer.
|
1 kommentar
Skriv kommentar
Skriv ut
|
| ONSDAG 21 OKTOBER 2009 |
En mörk dag för parlamentetNu blir det en kort blogg efter världens längsta dag. Dagens stora händelse var omröstningen om en resolution om yttrandefriheten i Italien. Alla som sett Erik Gandinis film "Videocracy", eller som har följt alla notiser om hur Berlusconi använder media för att kväsa motståndare förstår vad det handlar om. Resolutionen har mött på hårt motstånd ifrån framför allt den konservativa EPP-gruppen, där Berlusconis partivänner sitter. Omröstningen började mycket bra, då alla tilläggsförslag som vi stödde gick genom.
Vid den sista röstningen, om hela resolutionen, som kräver att Kommissionen stärker lagstiftningen om mångfald i media och principen om pressfrihet fälldes dock med tre röster! (338 emot, 335 för.)
Av svenskarna var det bara våra fyra moderater, Corazza Bildt, Hökmark, Ibricagic och Fjellner som röstade emot resolutionen.
Jag antar att Berlusconi firar stort idag. Och att det blir mycket svårt för parlamentet att i förhandlingar med aspirerande medlemsstater att kräva mer pressfrihet än i Italien, där en enda person direkt eller indirekt kontrollerar samtliga stora tv-kanaler.
En mörk dag för parlamentet.
Nu håller jag tummarna för att de mörka krafterna här inte kommer att se till att stanna till den sista omröstningen i morgon, då EPP och ECR och stora delar av socialisterna vill peta ut paragrafen som fördömer EU:s fiskeriavtal i den Guinearesolution vi ska rösta om i morgon.
Jag börjar inse att det kommer att bli svårt och spännande att bedöma hur detta parlament ska rösta i många frågor. Mycket verkar kunna avgöras av hur många som blir sjuka eller avstår. Inte bra!
Hur som helst, seminariet vi anordnade om Guinea gick mycket bra, med videolänk med en av de ledande personerna i en humanitär organisation i Guinea, som kartlagt och samlat bevis om massakern för snart en månad sedan.
Nu tillbaka till hotellet och läsa igenom en rad resolutioner som vi ska rösta om i morgon. Så kort blev inte detta ändå. I morgon kanske kortare!
|
Skriv kommentar
Skriv ut
|
| TISDAG 20 OKTOBER 2009 |
Demokrati när det är som bäst!Vilken dag! Det hänt något helt historiskt igen - det kommer alldeles strax, jag får ta det från början. Här i parlamentet avlöser de till synes hyperfåniga formaliteterna och de i bokstavlig mening livsavgörande besluten varandra oavbrutet. Halva förmiddagen spenderades åt att räkna på ett särskilt poängsystem som den stora konservativa gruppen EPP föreslagit att vi ska börja använda i fiskeriutskottet för att hjälpa olika partigrupperna dela upp viktiga frågor mellan sig att skriva en s k "rapport" om.
Det gamla systemet som fungerat bra för oss, De Gröna, är EPP tydligen missnöjda med utan att vilja specificera varför. Detta gör alla de små grupperna misstänksamma förstås och flera arbetsdagar har slösats bort på att alla de politiska gruppernas rådgivare ska försöka genomskåda och överlista det nya system EPP föreslagit.
Löjligt kan tyckas, men så lagom löjligt när EPP lägger vantarna på alla de viktiga lagförslagen som de kan skriva rapporter om, något som kan påverka lagstiftningen avsevärt.
Sedan hamnade jag i ett annat möte som på ytan handlar om torra små ord på ett papper men som mycket mer bokstavligt handlar om människor av kött och blod, skövlad natur, orättvisor, åsiktsförtryck, allt tänkbart elände. Jag var nämligen med och förhandlade för den gröna gruppen om en gemensam resolution om brott mot de mänskliga rättigheterna i det västafrikanska landet Guinea.
Parlamentets alla partigrupper, gröna, konservativa, liberala, socialistiska och så vidare försöker oftast att enas om ett gemensamt uttalande (en s k resolution) när någonting allvarligt och akut har hänt, som nyligen i Guinea, då regeringstrupper öppnade eld mot demonstranter och över 150 människor dödades och långt över ettusen skadades.
Alla grupperna hade kommit med bidrag till denna resolution, och alla utom EPP och den ännu mer konservativa gruppen ECR (huvudsakligen brittiska tories) hade tagit upp att man anser att EU:s kommande fiskeriavtal med Guinea måste upphävas.
Jag trodde knappt mina öron när jag satt med på mötet där ECR ville ha med i resolutionen att man fördömer kinesiska företag som gör affärer med den brutala guineanska militärjuntan, men inte tyckte att man kan begära att 25 europeiska trålare ska avstå från att fiska i guineanska vatten. Logik?
Nej, är hemskt ledsen, jag kan absolut inte redogöra för det resonemanget, det övergår helt mitt förstånd - liksom resonemanget att det blir guineanska fiskare som får lida ifall inte EU betalar 1, 05 miljoner till militärjuntan. Jo, det var vad man sa.
Vi lyckades i alla fall med att låta meningen om uppsägningen av fiskeriavtalet stå kvar, fast EPP och ECR sa att de tänkte rösta emot den. Även socialisterna, företrädda av en spanjor var enormt kritisk och det lät som om även de skulle rösta emot. Handelssanktioner ska man spara tills det verkligen är något allvarligt, menade denna man. Inom parantes sagt är det spanska fiskare som till största delen utnyttjar fiskeriavtalet.
Jag var riktigt, riktigt upprörd, chockad faktiskt över de befängdheter som de politiska förhandlarna kastade ur sig i detta rum. ECR:s förhandlare verkade ha fått sin information i form av tre rader på ett papper och trodde inte på oss som läst kilovis av dokument, och som knappt gjort annat än fördjupat oss i frågan ända sedan fiskeriavtalet kom upp på fiskeriutskottets bord i början av hösten. Mer om hur vi faktiskt fick fiskeriutskottet att rösta nej till avtalet (i sig ett historiskt tillfälle) finns på europabloggen.se, om någon är intresserad.
Några timmar senare fick jag ett kryptisk sms från Michael med bara två ord: "We won!".
Jag kunde inte begripa vad det var vi vunnit, och kan knappt fortfarande begripa det, men - det som hänt är att kommissionen idag beslutat att dra tillbaka sitt förslag om ett fiskeriavtal med Guinea.
- In the current uncertain context there is no doubt that it would be politically unacceptable for the commission to proceed with a financial transfer to Guinea, sa fiskekommissionären Joe Borg till AFP i kväll.
Detta är ingenting annat än historiskt! Fiskeriavtalen har löpt på i olika former sedan 1983. Militärkuppen i Mauretanien, mordet på presidenten i Guinea Bissau, ockupationen av västsahara, inbördeskrig, fusk, korruption - inga andra politiska oroligheter har någonsin påverkat avtalen, inte förrän just idag!
Vårt arbete, alla frågorna till Kommissionen i utvecklingsutskottet och fiskeriutskottet, frågorna till Ministerrådet förra veckan, vårt springande i korridorerna med upptryckta tidningsartiklar på franska och engelska, våra affischer, alla våra samtal med kollegor och folk i Sverige - har faktiskt gett resultat. Avtalet är borta. Som borttrollat. Diskussionen är uppe på bordet och parlamentarikerna, även i fiskeriutskottet har fått upp ögonen för att EU faktiskt gör affärer med korrumperade regimer, och att europeiska fiskebåtar faktiskt tömmer haven på fisk i fattiga länder.
Det är en otrolig känsla, och alltsammans började med att vi följde alla arbetsordningar, krävde, tjatade och fick igenom.
Det är demokrati när det är som bäst. Nu måste jag smälta detta.
|
Skriv kommentar
Skriv ut
|
| MÅNDAG 19 OKTOBER 2009 |
Besvärlig flyttkarusellFramme på jobbet och har just hunnit få i mig lunch! Taxi i ottan, flyg, mellanlandning och flyg igen och nu är vi alla i Strasbourg igen. Det är ett väldigt märkligt hus detta. Högt, rundat i glas runt en stenlagd jättelik gård. Var fjärde vecka ungefär fylls huset av 736 parlamentariker och tusen assistenter och några tusen rådgivare, sekretariatspersonal, lobbyister, städare, kockar, chaufförer.
Alla kommer med sina små resväskor på hjul någon gång under söndagen eller måndagen. Närvaron av dessa tusentals personer med sina parfymer och kaffekoppar lyckas efter några timmar nödtorftigt dölja doften av ödelokal.
På mitt arbetsrum med utsikt över Strasbourg är det ganska ogästvänligt kallt, pedalhinken i badrummet har rostat undertill. Senast jag var här var jag bland de sista att lämna huset och jag blev faktiskt allvarligt orolig över att bli kvarlämnad och inlåst.
För er som missat det - EU-parlamentet sammanträder 12 gånger om året i Strasbourg, det finns inskrivet i fördraget och Frankrike vägrar ändra på detta.
Alla andra veckor arbetar parlamentet i Bryssel, där alla andra (nästan) EU-institutioner sitter. Flyttkarusellen till Strasbourg är en av dessa symboltyngda idiotier som ger EU dåligt rykte.
Mig besvärar det på det personliga planet genom att jag känner mig bara mer och mer rotlös i tillvaron. Mina papper har jag numera på så många olika ställen att jag tvingats börja utveckla kontrollfreaksidan i min personlighet - en som tidigare varit väl dold i min personlighet.
Nu letar jag ständigt efter nycklar, fingrar på passet i väskan, letar biljetterna, packar blytunga väckor fyllda med dokument, stirrar i almanackan - inte nog med att man måste hinna med allt - man måste också komma ihåg VAR man ska vara.
Ja. jag erkänner: när jag kom hit nyss hittade jag faktiskt inte ens mitt kontor. Fick ringa Ulrika, min assistent och fråga vilken våning det ligger på.
Slutgnällt.
Nu ska jag strax iväg på gruppmöte med de Gröna, sedan invigs sessionen i plenisalen och sedan ska jag på ett extrainsatt möte med Utvecklingsutskottet.
Det här sistnämnda kommer att bli otroligt intressant: utskottet har bjudit in en av de guineanska oppositionsledarna, Cellou Dalein Diallo för att få höra om situationen i Guinea. Jag har varit mycket involverad i frågan om EU:s fiskeriavtal med Guinea - en fråga som blev brännhet efter att Guineas nuvarande militärjunta öppnade eld mot demonstranter för tre veckor sedan i en idrottsarena i Conacry, och över 150 människor dog, över 1200 skadades.
Frågan blev akut i parlamentets fiskeriutskott när vi två dagar senare skulle rösta om detta fiskeriavtal som ska ge 25 europeiska båtar tillträde till guineanska vatten. Efter mycket stort rabalder röstade faktiskt utskottet nej till avtalet, en historisk händelse.
Detta har nu lett till att utbetalningen på över en miljon Euro kommer att dröja till Guineas ledare vilket känns oerhört bra. Dagens Le Monde rapporterar att Frankrike nu ber sina medborgare komma hem från landet, aggressiva militärer har tagit över gatorna, ingen är säker.
På onsdag anordnar jag ett seminarium här i parlamentet, tillsammans med ledamöter från alla de andra partigrupperna om situationen i Guinea.
Anledningen var från början för att driva opinion så att parlamentet ej skulle rösta för fiskeriavtalet, men nu har man strukit det helt agendan på obestämd tid, så vi gör vårt seminarium ändå.
Vi kommer bland annat att ha en person från en guineansk människorättsorganisation med på videolänk från Guinea, ska bli väldigt spännande.
Måste rusa nu - skriver mer i morgon.
|
1 kommentar
Skriv kommentar
Skriv ut
|
|
|
 |
|
Hur kommer du rösta i riksdagsvalet?
|
|
![[Rubrik saknas] Använd krisen som en startpunkt](contentImages/81504_1.gif)
![[Rubrik saknas] Fruktig och somrig bönsallad](contentImages/86148_1.gif)
![[Rubrik saknas] Ett utbildningslyft för undersköterskor](contentImages/86151_1.gif)
![[Rubrik saknas] Hanna – en av många tjejer som bloggar](contentImages/86150_1.gif)
