Jag känner en man som gått utan jobb en längre tid. Han har sökt ungefär en miljon arbeten, men resultatet har alltid blivit detsamma: noll och ingenting. Vi brukar prata om hur jobbigt det är att söka alla dessa jobb och inte få minsta lilla feedback.

Han har själv medgivit att det börjat bli dags att ta ut svängarna och tänka utanför boxen. Det är då jag brukar föreslå: ”Men hörru, varför tar du inte buss-kort?”Men jag märker att det tydligen är alldeles för långt utanför den berömda boxen. 

Att värva nya busschaufförer är svårt. Jag gör mitt bästa, raggar nya kollegor med löften om luftkonditionering och luftstolar, men det får ingen effekt. Varför?

Sveriges Television dammade nyligen av sitt klassiska lekprogram ”Upp till bevis”, där man ska gissa yrken och vädra sina största fördomar på bästa sändningstid. I ett program hade man med en yngre man med långt hår och tatueringar och en yngre tjej med blont hår. Killen med långt hår och tatueringar pekades ut som billackerare, den blonda tjejen placerades någonstans i florist-, förskollärare-, och sminkösfacket. I själva verket var det precis tvärtom, och det var då jag fattade var felet låg:

Hur ser bilden av bussföraren ut idag? Tror folk fortfarande att den klassiska busschauffören är en något äldre man som är lite rund om magen, har mustasch och heter Lennart? Min ovetenskapliga studie visar att, ja, det tror folk. 

Det betyder i sin tur två saker: Att folk åker för lite buss, och att de helt enkelt inte har intresserat sig för vem det är som sitter bakom ratten när de väl gör det. För de flesta medborgare är yrket dessutom så osynligt att det lätt kan reduceras till en tjänst som man tar för givet. Det skapar inte någon stolt yrkeskår på sikt.

Men jag har inte tappat hoppet.  Efter snart åtta år i branschen kan jag konstatera att busschaufförer är ett sällsamt, tåligt och synnerligen lojalt folkslag. Trots att vi gnäller över lön och sittställning ibland blir vi ofta kvar på vår post, troget år efter år. Det måste vara något som håller oss kvar, någonting som vi kanske inte ser eller själva förstår. Något som det är värt att tala om med andra. För innerst inne vill ju alla köra buss, eller hur?