Tack för ditt brev. Du skriver att du känner dig så ledsen att du ibland inte vill leva. Kanske har du gått upp i vikt för att du tröstätit? Det är ganska vanligt. Att då börja banta hjälper ofta inte, eftersom de svåra tankarna och problemen finns kvar.

Att du gråter nästan varje dag är ett tecken på att du så snart som möjligt måste få hjälp att se framåt och hitta nya vägar. Jag vet inte hur du har det hemma och om du har någon att prata med, som du litar på. Har du det, försök dela med dig av dina tankar och bekymmer.
Ibland kan ungdomar tycka det är svårt att prata med sina föräldrar, men många gånger är den oron onödig. De flesta föräldrar vill att barnet ska må bra. Är allt svårt och man bara är 14 år, måste föräldrarna också få veta för att kunna hjälpa eller förändra sitt sätt gentemot barnet.

Beror allvarliga problem på någon av dina föräldrar kan det vara svårare, men då kan skolkuratorn hjälpa. Kuratorn har tystnadsplikt och kan lyssna på dig och se till att du får rätt hjälp.
Som det nu är kan det inte fortsätta. Kanske det första steget var att skriva om dina bekymmer till mig? När du fått hjälp tror jag du kommer gå ned i vikt till det som är lagom för din ålder och du kommer då att må mycket bättre. Vänta inte, utan ta tag i det som gjort ont så länge och våga börja be om hjälp. Ta kontakt med din skolkurator idag och lycka till!