Egentligen skulle Lollo och Amina arbeta i handelsyrken eftersom många av arbetarklassens kvinnor jobbar där. Men så fick Jesper Weithz blindtarmsinflammation och hamnade på Södersjukhuset i Stockholm. Då blev det platsen för hans nya roman ”Vintersystrar”.  

– Jag såg ett samhälle i miniatyr och det fascinerade mig. Det är så strikt hierarki mellan läkare, sjuksköterskor och undersköterskor, säger Jesper Weithz när vi möts på Bokmässan i Göteborg i september.

Så varför skrev du om sjuksköterskor och inte undersköterskor, som står lägre i hierarkin?

– Just av det skälet att de befinner sig mitt emellan. Från början var de undersköterskor men det kändes mer trovärdigt med en relation mellan en sjuksköterska och chefsläkare. Det blir inte lika polariserat.

Jesper är bekant med yrkesgrupperna sedan barndomen, hans pappa var undersköterska och studerade vidare till sjuksköterska. Innan han skrev sin roman intervjuade han sjuksköterskor både på SÖS och andra sjukhus. 

I romanen finns ett ständigt hot om nedskärningar, vilket skapar splittringar. Lollo och Amina står varandra nära som systrar sedan barndomen. De växte båda upp i dysfunktionella familjer, nu jobbar de på samma avdelning. För Lollo är den fackliga kampen livsviktig och alla problem beror på strukturer. Amina tycker att extrapassen är bra pengar. Men det stora sveket för Lollo är att Amina inleder en relation med deras verksamhetschef. En kliché som Jesper inte kunde låta bli utan ville väcka liv i. 

Med motpolerna Lollo och Amina ville han utforska två olika strategier för att klara sig i ett hårt och kallt samhällsklimat. 

– Så ser det ju ut. Det är inte självklart för arbetare att vara med i facket längre. Det är en stor sorg i mig. Jag skulle nog vara jävligt förbannad om jag hamnade bredvid Amina på en middag.

Större delen av ”Vintersystrar” utspelar sig inte inne på SÖS så det är inte direkt en arbetsskildring. Jesper är mer intresserad av relationer och det sociala arvet än själva arbetsplatsen.

– Jag vänder mig mot att arbetare bara skulle vara intressanta i litteraturen när deras arbete skildras. Vi är också människor med hela det känslomässiga spektrat. 

Varför valde du två kvinnliga huvudpersoner?

– Ingen aning. Det intresserade mig att så många av arbetarklassens yrken i dag är kvinnodominerade. En roman om manlig vänskap skulle nog se annorlunda ut.

Vad var det som lockade med kvinnlig vänskap?

– Jag tror att jag förstår den bättre. Jag har läst fler kvinnliga författare och jag fick min politiska fostran inom feminismen. Men jag har inte tänkt på det utan jag har velat skriva en bok om vänskap.

I boken tar Jesper upp väldigt många olika ämnen: arbetsmiljö, vänskap, ensamhet, att vara barn i dysfunktionella familjer, komplicerade kärleksrelationer, våldtäkt, att komma som flykting och leva med trauman.

– Jag har fått kritik för detta och det hade jag räknat med. Jag ville visa att de här kvinnorna har det förjävligt men de klarar sig, de överlever. Människor har massa problem i sina liv men de brakar inte ihop för det.  

Jesper Weithz

Ålder: 41.
Bor: Hyresrätt i södra Stockholm.
Yrke: Författare, frilansjournalist och grafisk formgivare. Har tidigare gett ut boken ”Det som inte växer är döende”.
Familj: Sambo och bonusson.