Ulf Ekholm.

Utrustad med hörselskydd och munskydd tar jag rygg på kalkonskötaren Ulf Ekholm i ett värmländskt stall. Känslan av att befinna sig bland nästan tvåtusen vita, ständigt kacklande fåglar är lätt surrealistisk. För en ovan. Men Ulf har vad som brukar kallas djuröga, han ser hur ett djur mår även om det är väldigt många djur. Två hönor visar sig vara halta och dem lyfter Ulf in i en särskild sjukbox. När vi kommer till tupparnas box lyfter han också bort en fågel. Tupparna är betydligt större och väger runt 40 kilo i stället för tolv. 

– Han var mobbad, säger Ulf om tuppen som inte alls har samma ansiktsfärg eller attribut som de andra tupparna med blåaktigt ansikte och röda detaljer.

Vi plockar ägg som hönorna har värpt på golvet. De kallas golvägg och kommer att märkas separat när vi sorterar äggen. Äggen är hårdvaluta och hela affärsidén: Ulfs arbetsgivare får betalt i antal befruktade ägg. Därför svor Ulf ordentligt en gång när han råkade välta omkull hela vagnen med hundratals ägg. 

De allra flesta äggen kommer ut på ett rullband utanför stallet. Där torkar vi av äggen och sorterar bort dem som inte kan bli någon kalkon: de som har sprickor eller två gulor. Sedan ska äggen tvättas och desinficeras. Varje vecka hämtas mellan 6  000 och 9 000 befruktade ägg. Ulf berättar att de lyckas bra, 95 procent av alla ägg är befruktade. Vad vi gör för att lyckas? Jag ska prata rätt ut, säger Ulf.

– Vi är väldigt noga med sperman, vi kör färsk. Och vi är väldigt noga när vi seminerar. 

”Vi gör allt för att våra djur ska trivas. För om de inte trivs så har vi inga pengar.”

Något som också är väldigt noga på arbetsplats­en är hygien. Vi kommer inte över tröskeln med privata skor och kläder utan får byta om till t-shirt, rena strumpor, blåställ och foppatofflor. Inne i stallet har vi stövlar, men de tas av när vi går i de andra utrymmena. Allt för att minimera risken för smitta. Ulf har gjort sig av med sina höns som han hade hemma förut, eftersom han annars skulle få duscha två gånger före jobbet.

Ulf berättar att det är viktigt, även om köttproduktion är en industri, att djuren har kvar så ­mycket­ som möjligt av sitt naturliga beteende. 

–  Vi gör allt för att våra djur ska trivas. För om de inte trivs så har vi inga pengar.

Hur vet du att de mår bra?

– Lyssna! Nu hör jag att de mår bra och då mår jag gött. Nu har de börjat bada i bädden där inne, det är jätteviktigt. Om det var tyst skulle jag bli orolig.

Ulf jobbar oftast ensam, ibland med sin arbetsgivare som han säger är ”världens bästa”. Att stå ensam och sortera ägg är en bra kontrast till det fackliga arbetet, säger Ulf. En gång i tiden var Ulf emot facket, liksom många fortfarande är i lantbruket, säger han. Men han blev medlem 1987 och har på senare år varit ordförande för en djur- och natur-sektion, som inte längre finns, och i dag är han regionalt skyddsombud. Han brinner för arbetsmiljön. Hans kropp är ett levande bevis på den farliga arbetsmiljön i lantbruket. Efter 40 år med framför allt nötkreatur har Ulf kronisk värk i lederna. Ryggen förstördes när en tjur slängde in honom i en vägg. Nacken tog stryk när en kviga slog omkull honom.

Ulf tycker att det är helt rätt att Kommunal prioriterar undersköterskor, men han önskar att facket hördes mer i lantbrukets frågor. 

–  Om offentlig sektor köpte svenskproducerat kött, mjölk och spannmål skulle det leda till massa jobb på landsbygden. Men när jag för fram frågorna i vår organisation är det viktigare att köpa Faitrade från Brasilien. 

Klockan närmar sig två, då det är dags för Ulf att gå hem för dagen. Då blir det också natt för kalkon­erna. Deras dag styrs av lampor och börjar mitt i natten. Ett par minuter över två är det tyst.

Ulf Ekholm

Yrke: Kalkonskötare.
Bor: Väse utanför Karlstad.
Ålder: 56 år.
Familj: Fru, dotter, fem hundar, 140 får, grisen Sara – ”min kelgris”.
Lön: 23 456 kronor för heltid.

Från ägg i England till tallrik i Sverige – så går processen till

Aveln bedrivs i England. Kalkonerna föds i England och kommer till Stora ­Levene i Västergötland 1–2 dagar gamla. Karantän och isolering i 27 veckor.
1 700–1 800 hönor och 80 tuppar skickas till Väse i Värmland där Ulf jobbar.
Här bor de i 27 veckor innan de skickas till slakt i Stora Levene. Varje höna hinner lägga cirka 115 ägg.
Stallet är tomt i 6-8 veckor då det tvättas och desinficeras. Sedan börjar kedjan om och det kommer nya kycklingar från England.

Ägg skickas varje vecka från stallet i Värmland till kläckeri i Stora Levene. Där kläcks kycklingarna.
En dag gamla skickas kycklingarna till Blentarp i Skåne där de föds upp och slaktas hos Ingelsta kalkon.