”Rätten att reglera vinster i välfärden” kommer en knapp vecka innan regeringens Välfärdsutredning presenteras.

Svenskt Näringsliv har i en rapport för ett år sedan sagt att vinsttak inte är förenligt med lagstiftningen. Nu har Kommunal granskat argumenten, och menar att det inte finns några juridiska hinder för vinstreglering.

– Återkommande hävdar man från företagarhåll att svenska politiker är bakbundna av Europakonventionen och EU-rätten. Men när man analyserar juridiken närmare så finns inga sådana hinder. Frågan om vinster i välfärden är politisk, inte juridisk, säger Kommunals jurist Oskar Taxén som tillsammans med juristen Anton Östros skrivit rapporten, i ett pressmeddelande.

 

KA GRANSKAR: Miljardvinster – och sämre villkor

 

Efter att ha gått igenom grundlagen, Europakonventionen och EU-rätten ser Kommunal inga juridiska hinder för att reglera vinst. Men för att det ska vara möjligt krävs att företagen får en kompensation om de avslutar verksamheten. Tid måste också ges för avveckling av verksamheten om man inte vill driva verksamheten med vinstbegränsningar.

Kommunal utgår från att statliga tillstånd ska krävas för företag som levererar välfärdstjänster. I dag finns det bland annat för skola och personlig assistans, och det finns förslag om att införa det också för hemtjänst. Nu föreslår Kommunal att ett nytt tillståndskrav införs. Det skulle innebära ett förbud mot att överföra medel över en viss nivå till annan verksamhet eller ägarna. Därför ska tillståndsmyndigheten kunna följa upp om företagen gör överföringar. Alltså krävs ökad insyn. Den som bryter mot vinstförbudet skulle då bli av med tillståndet.

Enligt SVT kommer Välfärdsutredningen också föreslå att Skolinspektionen och Inspektionen för Vård och omsorg, IVO, får i uppdrag att kontrollera vart företagens vinster går. Utökade tillståndskrav har tidigare föreslagits av den statliga Ägarprövningsutredningen och såväl de rödgröna som de borgerliga partierna har ställt sig positiva till det.

Kommunal anser att tillstånden ska vara tillfälliga eftersom behoven varierar.

 

KA GRANSKAR: Hur stora får vinsterna vara?

 

Men vinstbegränsningen måste vara ett nationellt lagstadgat krav för ett statligt branschvist tillstånd, för att vara förenligt med EU:s regelverk för offentlig upphandling, enligt Kommunal.  Det går alltså inte för enskilda myndigheter, som en kommun, att införa krav på vinstbegränsning.

– Det är viktigt att analysera frågan om vinstdrift branschvis. Det är stor skillnad på ett företag som driver ett sjukhus eller ett företag inom personlig assistans. Bedömningen av i vilka branscher som vinstdrift bör tillåtas är dock inte en fråga för jurister utan för politiker, säger Oskar Taxén.

Rapporten diskuterades närmare under ett seminarium på eftermiddagen. Där deltog Lars Henriksson, professor i rättsvetenskap och den som skrev Svenskt Näringslivs rapport. Han sade att det är komplicerat att komma fram till om vinstbegränsning är juridiskt möjligt eller inte.

– Låter vinstbegränsning sig göras, ja eller nej? Den frågan låter sig inte besvaras så enkelt. Man får beta av rättsområde efter rättsområde, säger Lars Henriksson och tog upp exempel som visar att olika lagstiftningar kan krocka med varandra.

Men hans slutsats är ändå, till skillnad från Kommunals, att det finns juridiska hinder för en vinstbegränsning. Han sade bland annat att Kommunals argument där de jämfört med hur andra EU-länder har gynnat icke vinstdrivande aktörer, inte håller. Det beror enligt Lars Henriksson på att EU-rätten inte får lägga sig i hur enskilda länder organiserar den här typen av tjänster.

– Sverige är troligtvis det mest avreglerade landet i världen på de här områdena. Vi har gått mycket längre än vad de flesta andra länder har gjort. Sverige har valt en samhällsordning som ser annorlunda ut. Det är inget att göra åt i dag. Man borde ha diskuterat igenom de här sakerna innan det infördes, sade Lars Henriksson.

Men Oskar Taxén menar att just när det gäller välfärden så har EU-rätten slagit fast att det är möjligt att ställa vinstbegränsningskrav inom ramen för nationella, branschvisa tillstånd.

– Jag blev förvånad över hur tydligt upphandlingsdirektivet är, det står rakt upp och ner att det är okej om det gäller de här områdena, sade Oskar Taxén.

En av hans främsta poänger är att staten har rätt att bestämma hur den ska använda skattemedlen. Men Lars Henriksson invände mot det, och menade att detta handlar om att staten vill bestämma vad som görs med pengarna i ledet efter att man har fått det som upphandlades.

– Man upphandlar för att man tror att man får det bättre, lägre totalkostnad och högre effektivitet. Men att komma i efterhand och säga att vi fick de här fördelarna och nu vill vi ha ännu mer, det går inte, sade Lars Henriksson.

Däremot sade han att det står kommuner och landsting fritt att sluta upphandla välfärdstjänster och därmed återföra verksamheterna i egen regi.

– Det har man inte gjort och anledningen till det är troligtvis för att man tänker att det blir bättre med upphandling. Man kan inte båda ha kakan och äta den, sade Lars Henriksson.