Hur tog sig de första människorna till Polynesien för 1 500 år sedan? Frågan är kanske inget som får gemene man att ligga sömnlös på nätterna, men för Thor Heyerdahl (1914-2002) betydde den allt. Den norske upptäcktsresanden ägnade många år av sitt liv åt att försöka bevisa att öarnas urinvånare kommit i små båtar från Sydamerika. När inget annat återstod satte han både liv och äktenskap på spel och gav sig själv ut på Stilla havet i den egenbyggda flotten Kon-Tiki.

Nu har Thor Heyerdahls vansinnesprojekt blivit norsk storfilm. Ämnet är tacksamt, och filmmakarna Espen Sandberg och Joachim Rønning har gjort något riktigt bra av det. Stormar. Sylvassa korallrev. En flotte som är på fel kurs och hotar att spricka sönder. Spänningen skruvas långsamt upp i takt med att Thor Heyerdahl och hans fem medhjälpare kommer allt längre ut på havet. Allra nervigast blir det när de går i närkamp med blodtörstiga hajar. Effekterna är spektakulära, en Hollywoodregissör med obegränsad budget hade inte kunnat göra det bättre.

Resan med Kon-Tiki varar i 101 dagar. Den tär på besättningen, efter ett tag knakar relationerna lika mycket i fogarna som flotten. Även i de delarna övertygar filmen, skådespelarna gestaltar slitningarna på ett trovärdigt sätt. Fast allra bäst är nog han som tar lättast på konflikterna. Gustaf Skarsgård spelar inte, han ÄR Bengt Danielsson, den sorglöse etnografen som följer med expeditionen som dokumentärfilmare. Kanske är det hans snygga upptäcktsresandeskägg som gör det, eller så har Stellans näst äldste son helt enkelt utvecklats till klanens bästa aktör.