Adam Blomgren.
Adam Blomgren.

Kramen är ”det svarta hålet”

|Har ni hört någon snacka om det svarta hålet i offentlig verksamhet? Där skattepengar bara försvinner – och ingen vet vart? Grejen är att de har rätt, det finns ett svart hål, skriver Adam Blomgren.

Det svarta hålet är till exempel pedagogisk verksamhet på förskolan i stället för bara förvaring. Att ha en kock anställd som lagar bra och näringsriktig mat. Det svarta hålet är även rastvärd, vaktmästare och sjuksköterska i skolan. På alla skolor, alla dagar, inte bara en dag i veckan.

I mitt jobb, hemtjänsten, är det svarta hålet en kram till någons farmor som känner sig ledsen. En spontan promenad i det fina vädret. Att sitta ner och fika och skratta med den som behöver det. Eller att laga kålsoppa. Allt det här är det svarta hålet. Dit kan man skicka hur mycket pengar som helst för det finns ingen gräns för hur bra vi kan göra våra verksamheter. Det finns ingen gräns för hur bra vi kan göra vår skola, våra dagis, vår sjukvård, omsorgen eller hemtjänsten.

I dag talas det om ”välfärdens kärna”. Det är den verksamhet som kvarstår när man tagit bort skal­et och fruktköttet. Tagit bort det svarta hålet. Fast riktigt sant är det inte att man tagit bort det svarta hålet. Man har egentligen bara flyttat det. Nog har ni läst om hur välfärdsbolag gör stora vinster. Vinsterna gör de genom att betala lägre löner och ha sämre bemanning. Som du ser så har vi fortfarande ett svart hål. Och det finns heller inga gränser för hur mycket pengar de vill ta ur vår välfärd. Inga gränser alls.

Och visst funkar det med välfärdens kärna. I dag får ett inköp ta 15–20 minuter i hemtjänsten. Sätta på stödstrumpor kanske två. Allt är klockat och klart. Men ingenstans på schemat finns det plats
för en spontan promenad, eller att laga kålsoppa.

I dag blir vi kanske irriterade när vi kommer hem till Agnes som sitter och gråter och behöver mänsklig värme. Vi vill ge den, men då måste vi ta den tiden från någon annan. Vi tuggar på äppelskrutten, man kan överleva länge på den, men vi längtar efter det saftiga fruktköttet, det som gör livet värt att leva.

Men måste det inte vara så? Har vi inte mindre resurser i dag? Svaret är – nej. Vi har aldrig varit rikare som samhälle. Men i dag prioriterar vi annorlunda. Det är val vi gjort. I dag är vi mer oroade över våra stora svenska företag och våra miljardärer än vår välfärd. Våra rikaste har aldrig skattat så lite som i dag. Vi har fler miljardärer än någonsin. Klyftorna växer. Det är den prioritering vi gjort. Vi har satt storföretagen och miljardärerna framför en rastvärd i skolan. Framför en kram och kålsoppa till morfar.

Vi som jobbar i dessa verksamheter gör vad vi kan, men sanningen är att kvaliteten sjunker. I budgeten nu ska visserligen 10 miljarder extra gå till välfärden enligt en överenskommelse med Vänsterpartiet. Men en del av det kommer att gå till vinster.

Frågan är hur länge vi ska fortsätta så här?

Adam Blomgren
vårdbiträde, Malmö

Kommentarer

Ha ha ha… skrattar och ler i mjugg….För visst kan man skratta åt eländet när det beskrivs så här humoristiskt men ändå med en så knivskarp underton. Minns att jag kände likadant när jag för många år sedan såg filmen Gökboet med Jack Nicholson ;-)

Inom psykiatrin har det ju definitivt skett ett paradigmskifte sedan Gökboet hade premiär.
Står äldreomsorgen i dag för ett liknande paradigmskifte ?
Enligt Wikipedia:
Paradigm är en populär term myntad av fysikern och vetenskapshistorikern Thomas Samuel Kuhn för att beteckna en förebild, ett idealexempel eller mönster inom vetenskapen. Enligt Kuhn avgör ett paradigm bland annat:
• vilka frågor som skall ställas och inte ställas
• vilka svar som är relevanta (vilka resultat som kan förväntas)
• hur experiment skall utföras

Bra sagt. Tack! Det gemensamma namnet på det olönsamma svarta hål du beskriver kallades på förbyråkratisk gammalsvenska för "TID". Tid att ge kramen - men ännu mer tiden det tar att lära känna Agnes så väl att hon vågar visa när hon är lessen och tiden det tar att kalibrera om från hur det känns när Agnes är lessen jämfört med när Oscar är det. Tid är det som går åt för att ta upp en anständig anamnes från en patient. Tid är det som behövs när sannolika diagnoser skall vägas mot varandra. Tid är det som behövs för att man skall göra en oplanerad telefonuppföljning av en nyinsatt medicinering: "Hej! Jag har tänkt på dig! Hur går det för dig?" Vet du vad jag tror att att den skattefinansierade välfärdsbyråkratin håller på med genom alla dessa tidsbesparande, tidsmätande omorganisationer? Krattar manegen för den tidsbesparande, tidsmätande privata utföraren...

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen av denna sida upphörde 2017-02-22. Det är inte längre möjligt att lämna kommenterar på den här sidan.

TIPSA OSS

Har du tips om en nyhet? Hör av dig!

Sidor