Lekande lätt i Lenis Schjölins värld

|– Det här är inte ett jobb, det är ens andra hem.
Lenis Schjölin målar med en gest runt omkring sig. Det här är hennes värld, parkleken
i Rålis i Stockholm.

För alla från 0 till 100 år. Så står det på en av de egenhändigt målade skyltarna som finns överallt på parkleken i Rålambshovsparken på Kungsholmen i centrala Stockholm. Och Lenis betonar att det verkligen är så, hit kommer alla: från bebisar som inte kan gå till pensionärer som köper en billig kaffe och växlar några ord med någon i personalen.

Idén med parklekar var ursprungligen att hålla barnen borta från de trafikerade gatorna. Just den här parkleken öppnade i mitten av 1940-talet. Stockholm är en av få kommuner i land-et som har bemannade lekparker, så kallade parklekar. I höst fyller de 80 år. 

– Det är en otroligt billig verksamhet för otroligt många. Och det är ett av få ställen där man möts över generationsgränserna, säger Lenis.

Hon lyfter fram att parkleken är ett ställe dit även lite udda människor är välkomna.

– Man behöver inte prestera, det är en tillåtande miljö. Här är alla välkomna, också de som inte passar in någon annanstans.

Lenis arbetar tajt ihop med kollegan, fritidspedagogen Johanna Samuelsson, ett samarbete som lyfter arbetsdagarna, gör de ännu roligare.

Parkleken ligger i ett hörn av den stora Rålambshovsparken, Rålis på stockholmska. Femtio meter bort glittrar Riddarfjärden. Det var här bronshjältarna från fotbolls-VM 1994 hyllades och bollar är ett självklart inslag också i parklekens utbud. Men här finns även en utomhusbowlingbana, lådbilar, en spökpark full av rysligheter och en vedbod där barn kan hamra själva. Plus allt det vanliga i en lekpark: gungor, rutschkanor, sandlådor. Och överallt på plank och väggar har personal och barn målat figurer, visdomsord, klurigheter. Det känns liksom som en fiffig miljö, ett ställe där fantasin kan växa.

”Jag längtar till mitt jobb. När jag ska tillbaka efter semestern har jag inget ont i magen, snarare tvärtom. Någon söndagsångest finns inte.”

Lenis tar emot besökarna med ett stort leende. En mamma kommer fram:

– Har ni möjligen växel till fikat?

Inne i lokalen står alltid en termos framme, där finns också en kyl med mjölk och dricka och man kan köpa korv och bröd och grilla på den stora utomhusgrillen. Lite senare undrar en annan mamma om det finns extrablöjor till sitt barn, hon har glömt att ta med och nu är det kris. 

Det mesta går att lösa. Ordet ”stortrivs” känns som en underdrift när hon berättar om hur hon känner inför sitt arbete.

– Jag längtar till mitt jobb. När jag ska tillbaka efter semestern har jag inget ont i magen, snarare tvärtom. Någon söndagsångest finns inte.

Det bästa med jobbet tycker hon är alla möten.

– Och det är faktiskt nästan bara glada möten. Det är klart att det någon enstaka gång kan komma in någon som tycker si eller så om något, men för det allra mesta tycker folk bara att det är så otroligt positivt att det finns en sådan här verksamhet, säger Lenis.

En nackdel är just den där känslan av att ”vi löser allt”. 

– Det kan vara svårt att säga nej, svårt att sätta stopp. Svårt att säga: nu har jag inte tid, vi håller på med det här.

För hela tiden finns det någon som vill något av dem. Det kan handla om en trasig barnvagn, en utslagen tand, ett barn som har sprungit bort.

Eller så är det den där ensamma och lite vilsna ungdomen som kanske inte riktigt har någon vän, som saknar någon att hänga med, att tala med, att berätta hur det känns innerst inne. Som vänder sig till Lenis, en vuxen som har tid, vars arbetsuppgift det är just att bara finnas där.

– Man får så otroligt mycket kärlek.

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen stängde 2017-07-18 10:00