Lena bestämmer över sjukdomen

– Jag fick en arbetsskada i axlar och nacke som 17-18-åring. Då jobbade jag i fabrik. Det var då det började, säger Lena Bärndal.

Värken gick aldrig över, i stället fick hon bara mer och mer ont, på allt fler ställen i kroppen. I 35-årsåldern fick hon diagnosen fibromyalgi, och strax därpå blev hon förtidspensionär på halvtid. Sluta jobba helt vill hon absolut inte.

– Jag tycker om att gå till mitt jobb! säger Lena.

Det finns ingen bot mot fibromyalgi, och ingen medicin som tar bort smärtan helt. Men med en kombination av läkemedel och anpassning av livsstilen kan man ofta må bättre.

Lena har med åren lärt sig vad hon mår bra av: Varma bad, en mjuk säng, lagom mycket rörelse och värktabletter är några exempel.

En annan viktig sak är att hon gör det hon tycker är roligt, men ser till att få tid för återhämtning efteråt. Och att inte stressa. Stress gör värken värre.

På äldreboendet där hon jobbar är hon noga med att använda de hjälpmedel som finns, och arbetar på ett skonsamt sätt.

– När jag bäddar en säng så flyttar jag ut sängen så att jag kommer runt. När jag hjälper någon upp fäller jag upp ryggstödet på sängen så att det inte blir så tungt.

Hon klarar kvällspassen bättre än dagpassen.  

– Min chef är snäll så hon har satt mig på mycket kväll.

Lena Bärndal gick tidigt med i Reumatikerförbundet. Där har hon fått många bra råd och tips, och det är skönt att umgås med folk som har liknande problem. Hon ser sjukdomen som en ryggsäck som hon måste bära med sig. Hon kan inte bli av med den, men hon låter inte heller ryggsäcken bestämma.

– Det är inget kul, men det är bara att gilla läget och göra det bästa möjliga, säger Lena Bärndal.