Susanne Königsdotter och Inger Svärd. Bild: Emma Bergstrand

Två dagar innan Vardagas boende på Skogsbruksvägen i Östersund öppnade skruvade personalen fortfarande ihop möbler. I början var det rörigt, men 1,5 år senare är rutinerna på plats och personalen har tid för kaffe och macka i soffan efter att de boende har fått frukost. Undersköterskan Lena Svegare och sjuksköterskan Åsa Andsal har inte reflekterat så mycket över att deras arbete jämförs med grannarnas på det kommunala boendet ett stenkast därifrån.

– Det stod mycket om det i tidningen innan det öppnade, men sen har man inte tänkt så mycket på det. Man blir påmind när de här enkäterna kommer. Vi får svara på frågor om allt möjligt, från jobbet till scheman. Och så är det ju enkäter till de boende och anhöriga, säger Lena Svegare, som också är arbetsplatsombud för Kommunal.

Resultaten av studien, som görs av ett företag på uppdrag av Östersunds kommun, har hittills visat att Vardagas boende klarar att hålla samma kvalitet som kommunens till en lägre kostnad. Det beror bland annat på att Vardaga har lägre bemanning. Men det är inget problem, anser de tre kollegerna runt frukostbordet.

– Vi har jobbat in oss och jag tycker att det funkar bra. Bara för att man är mer personal så behöver det inte betyda att man är mer effektiv, säger Lena.

De menar att det tvärtom kan ha hjälpt dem att vara färre – de tvingas hitta effektiva lösningar och går inte och tär på varandra mitt på dagen när det är mindre att göra.

Studien har pekat på att Vardagas boende är bättre på att lägga scheman och har en mer behovsanpassad bemanning. Det möjliggörs delvis av att det är fler timvikarier och inte finns något krav på rätt till heltid.

– Vi är väl bara fyra stycken på golvet som jobbar heltid. Det finns flera som vill gå upp i tjänst och bli heltidare. Det är något som vi har tagit upp och diskuterat, säger Lena.

Vardaga hette tidigare Carema, som efter den så kallade Caremaskandalen för många har blivit synonymt med girighet och vanvård. Lena och Åsa känner inte igen sig i den bilden. De trivs på sin arbetsplats och är stolta över sitt jobb.

– Det finns ju stora hårfrisörföretag, men om det är någon som färgar håret grönt i Skåne betyder väl inte det att man gör det här i stan. Vardaga har en massa boenden, om det blir en incident på något ställe så handlar det inte om oss. Jag blir så förbannad på det där, säger Åsa Andsal.

Susanne Königsdotter är undersköterska och arbets-tränar på halvtid med att erbjuda de äldre aktiviteter. I dag står sittgympa på schemat. En tapper skara på fyra boende gör sitt bästa för att hänga med i Susannes rörelser till modern popmusik. Hon anser inte att de är tillräckligt med personal.

– Vi upplever ju att vi inte har möjlighet att tillgodose de boendes önskemål att gå ut till exempel, medan kommunens boende har mer tid. Jag går utöver personalstyrkan här, så det är ju jag som ser till att de får komma ut, säger Susanne Königsdotter.

Jag har svårt att förstå hur man på mindre personal och mindre budget ska kunna få lika bra kvalitet.

Tvärs över gården ligger det kommunala boendet. Studien har visat att det trots mer resurser inte har bättre kvalitet än Vardagas boende. Men personalen där är skeptisk till resultaten.

– Jag har svårt att förstå hur man på mindre personal och mindre budget ska kunna få lika bra kvalitet. Vi håller i gång ganska ordentligt här tycker jag, så hur de kan vara så mycket effektivare… Då har de gått någon annan undersköterskekurs än oss, säger Hans-Erik Nyström.

Han sitter i en soffa i foajén – som ser exakt likadan ut som hos grannboendet – tillsammans med kollegerna Inger Svärd och Thommy Eriksson. Vid ett bord intill äts det tårta för att fira en av de boende som fyller år. Arbetskamraterna säger att de inte känner sig utpekade på något sätt – de vet att de gör ett bra jobb och tycker inte att de är för många. De poängterar också att kommunen erbjuder rätt till heltid och att de har fasta scheman.

– Kommunerna har nog en hel del att lära av de privata utförarna när det gäller att få till bättre scheman. Men det ska ju även vara bra för oss, inte bara för verksamheten. Jag vet att Vardagas boende har mer vik-arier och anställer mer efter behov, säger Inger Svärd.

Det ideala sättet att bemanna effektivt är att tänka på dagen som ett timglas, med fler personer på morgonen och kvällen och färre mitt på dagen, säger Hans-Erik. Men det ska vägas mot personalens behov.

– Om du har den här timglasmodellen så kommer du få ännu färre som vill jobba i den här branschen. En viktig del är också att man har en anständig arbetstid och då får man ta den kostnaden tycker jag, säger Thommy Eriksson, som också är arbetsplatsombud för Kommunal.

Om studien

De två nybyggda boendena på Skogsbruksvägen i Östersund stod färdiga samtidigt och är likadana, bortsett från fasadfärgen. Det ena drivs av kommunen och det andra av Vardaga.
Inför upphandlingen gick kommunen ut med att boendet skulle ingå i en studie.
Vardagas boende har haft mindre pengar att röra sig med, samtidigt som det inte haft som målsättning att gå med vinst.
De sista resultaten av studien presenteras senare i vår, men delstudier har visat att det är små skillnader mellan boendena. Medarbetarundersökningarna och undersökningar bland boende och anhöriga har gett ungefär samma resultat.
Vardaga har något lägre bemanning, fler timvikarier och fler som jobbar deltid.
Slutsatsen från företaget som gör studien är att Vardaga är bättre på att behovsanpassa bemanningen.
Företaget bakom studien pekar också på att det hade varit möjligt för Vardaga att göra vinst om de hade fått samma ersättning som kommunens boende.