Livräddare på 15 meters djup

Två brandmän från Frölunda brandstation kör fram längs en liten väg mot Tånguddens hamn i västra Göteborg. Det är skeppare Anders Brynfors och maskinist Linda Jonsson. De är på väg till brandbåten Göte II som ligger i hamnen.

Det är uselt vinterväder, men det är inget hinder, det är dags för dykövning. Dykarna kommer från en annan brandstation, Gårda, och efter några minuter kommer sex man där­ifrån ner till hamnen i en minivan. 

Utrustning lastas på och dykledaren Martin Ilanner diskuterar med Anders och Linda om var övningen ska ske. Anders och Linda föreslår ett vrak vid Amneskären i södra skärgården, men Martin säger att man vill öva på 10–15 meters djup i stället. Orsaken är att man vill att det ska vara så likt förhållandena under Älvsborgsbron som möjligt.

– Vi vill köra så verklighetstroget som möjligt, säger en av brandmännen från Gårda, Mikkel Andersson.

Tillsammans kommer de fram till att öva vid Valskär i norra skärgården i stället. Anders lägger i backen, svänger runt och så kör vi ut.

Till ljudet av vågornas slag frågar jag Martin Ilanner varför man vill att det ska vara likt förhållandena under Älvsborgsbron. 

– Det handlar om att det är därifrån folk hoppar. Vi har ett suicidförsök i veckan.

Djupet under bron är ungefär 10–15 meter, precis som utanför Valskär. 

Vi kommer fram till skäret och lägger ankar.

– Det är en stor utmaning att få det lugnt, det är alltid vind och vågor, säger Linda Jonsson.

Till slut ligger båten i alla fall stilla och de fyra som ska öva larmdykning i dag gör sig redo. Alla har personliga torrdräkter.

”Det är helt svart. Lampan lyser upp en halv meter max. Botten är av sand, man sjunker ner någon decimeter, men inte mer.”​

Mikkel Andersson drar instruktionerna. Två dyk­are åt gången ska öva. Det handlar om att de ska göra halvcirkelsök. En av dykarna ska stå still på botten och med hjälp av en lina ha kontakt med den andra som söker av en halvcirkel. När den stillastående brandmannen rycker två gånger i linan ska den andra brandmannen vända och söka av halvcirkeln åt andra hållet.

Först på tur är brandmännen Mats Torstensson och Stefan Ebrahimi. Innan de hoppar i ber Stefan kollegan Per Högberg göra en ”bodycheck”. De går igenom hela utrustningen, dubbelkollar att allt sitter på plats och är säkert.

Och så är de i. De har utrustning som väger 35 kilo var, men luften får de av lufttuber på däck som de är ihopkopplade till med hjälp av slang. Och med radio kommunicerar de med kollegerna uppe på båten. Efter 20 minuters övning går de upp till ytan och byter av varandra, Mikkel Andersson och Per Högberg är nästa par att hoppa i.

Jag frågar Mats Torstensson som just kommit upp hur det är där nere.

– Det är helt svart. Lampan lyser upp en halv meter max. Botten är av sand, man sjunker ner någon decimeter, men inte mer.

Vinden friskar i, regnet ligger på och dykledaren Martin Ilanner myser i snålblåsten, säger:

– Ju svårare övning desto bättre!

Samtidigt guppar fler och fler knubbsälar upp nyfiket överallt runt omkring oss. Kollar läget.

”Det skulle kännas väldigt konstigt om Nord­ens största hamn inte hade en brandbåt.”

När Mikkel och Per också varit i vattnet i ungefär 20 minuter är övningen slut. Allt har gått bra, Anders och Linda lättar ankar och vi kör iväg mot den södra skärgården. 

Anders ”Brynet” Brynfors är från Onsala och jag kommer att tänka på Evert Taube-sången ”Eldare på värmen”: ”Vår chief var ifrån Halland, från Onsala ni vet, där alla hårda sjömän har sin trakt”.

Vågorna är meterhöga, båten slår rejält och Mikkel Andersson ler:

– Visst är det härligt på Västkusten!

Skratt när fyra brandmän byter om från torrdräkter till brandmannakläder i 10 sekundmeters sjögång.

En tumlare hoppar bara några meter framför oss och på VHF-radion hör man hur de stora färjorna kommunicerar med hamnkaptenen i Göteborgs hamn.

Anders Brynfors berättar att en utredning är på gång där alla räddningstjänstens operativa enhet­er ses över. Bland annat utreds det om brandbåt­en ska vara kvar. Trots att man med den täcker hela södra skärgården med 4 500 åretruntboende och mångdubbelt fler på sommarhalvåret. De släcker båt- och husbränder, transporterar räddningsstyrkor, gör ytlivräddningar och samverkar med kustbevakningen vid miljöinsatser. Med mera.

– Det skulle kännas väldigt konstigt om Nord­ens största hamn inte hade en brandbåt. Vi vet inte hur de kommer att lösa det, säger Linda Jonsson.