Hur gör man en trovärdig film om ett helgon? Nelson Mandela är mannen som under sitt liv gick från att vara diskriminerad landsortsbo till ikoniserad president. Det är en historia som slår vilket filmmanus som helst. Och just där ligger svårigheten med den här filmen.

Regissören Justin Chadwick har gått ut med att det är mannen bakom presidenttiteln och ikonstämpeln han är intresserad av, men han når aldrig riktigt dit. Det blir helt enkelt för mycket vördnad och för lite kött och blod. Det känns att manuset bygger på Mandelas egen biografi och att den godkänts av familjen. Trots att Idris Elba gör en bra insats i rollen som Mandela ligger berättelsen och skvalpar i ytvattnet istället för att dyka ner under ytan på relationer och händelser.

Ändå är det en klart sevärd film. Berättelsen om Sydafrikas blodiga historia i skuggan av apartheid är viktig i sig. Chadwick berättar den genom att blanda dokumentära nyhetsbilder med spelscener. Jag gråter flera gånger i biomörkret. Men det är inte Mandelas egen långa väg till frihet som berör, det är tårar över våldet som drabbat sydafrikanerna.