”Männen är inte våra fiender”

Iklädda korta kjolar demonstrerar Syaldi Sahude och hans manliga vänner i Indonesien mot våldtäkt. Syaldi bär en t-shirt med texten ”This is what a feminist looks like” och jag har svårt att tro honom när han berättar att han tidigare sökte upp och misshandlade transpersoner. Nu är han feministisk aktivist.

Han är en av de män som turknorska filmskaparen Nefise Özkal Lorentzen träffar i sin nya film ”Manislam”.

– Jag tror att publiken vill se en positiv bild av islam, för allt vi hör handlar om IS (Islamiska staten), vi vet allt om fundamentalisterna. Vi visar inte vilka motgrupper som finns. Tänk om media aldrig hade presenterat 68-generationen som förändrade så mycket, säger Nefise Özkal Lorentzen på norska när vi träffas under Göteborgs filmfestival i slutet av januari.

”Manislam” är den tredje film­en i en trilogi om islam och genus som kom till som en följd av elfte september.

– Före elfte september var jag en turkisk kvinna som flyttat till Norge. Efteråt blev jag en muslimsk kvinna som skulle känna ett ansvar för händelsen, det var en enorm förändring.

Plötsligt fick Nefise en massa frågor om sin religion och hon fick lust att forska i sin egen tro och progressiv islam. Hon gjorde filmen ”Gender me” 2008 som handlar om homosexuella muslimer och följde upp den med ”A baloon for Allah” 2011, en personlig film om islam och kvinnor. Efter dem var det dags för en film om män.

– Vi ser att det är män som skapar krig och våld, det första du tänker på är inte vilka problem de har. Jag fick ta bort mina fördomar för att närma mig männen. Det är inte bara kvinnor som lider under patriarkala system utan också män.

Jag vill ta tillbaka min islam från fundamentalisterna.

När Nefise började jobba med filmen visste hon inte alls vilken typ av aktivism som fanns i muslimska länder. Men hon upptäckte att det finns många muslimska män som kämpar för kvinnors och barns rättigheter. I filmen träffar hon män i Bangladesh, Kuwait, Indonesien och Turkiet som på olika sätt jobbar feministiskt. En av dem håller lekfulla workshopar för unga män för att få dem att fundera över frågor som barnäktenskap.

– I Bangladesh är barnäktenskap inte tillåtet på pappret, men det finns ingen implementering av lagen. Juridiska lagar är inte nog.

De feministiska männen möter motstånd, inte bara från män som vill behålla traditionella könsroller, utan också från kvinnliga feminister som undrar vad männen har att göra på deras område, berättar Nefise, som ser samma tendenser i vissa grupperingar i Norge.

– Feminister måste vakna lite och inkludera männen i vår kamp, männen är inte vår fiende.

Hur kommer det sig att en indonesisk ung man slutar att misshandla transpersoner och i stället demonstrerar mot våldtäkt? Kunskap, säger Nefise, som tror att det finns hopp om att förändra mansrollen bland muslimska män och på så vis skapa ett bättre samhälle för både kvinnor och män. Men vi måste bli bättre på att erkänna människors bakgrund och inte definiera människor som ”de andra”, säger hon.

– Jag är klar över hur mycket extremist-tankar ökar men vi måste fråga varför de ökar och hur vi i väst bidragit till extremism. När vi skapar krig i ett område – Afghanistan, Irak – så skapar det ilska som manipulerar människor. Extremister dyker inte bara upp.

Nefise beskriver sig som sekulär muslim. Det är viktigt för henne att religion är en privatsak och att stat och religion skiljs åt.

– Jag vill ta tillbaka min islam från fundamentalisterna, säger Nefise och sammanfattar drivkraften bakom hennes filmer.