Under tidigt 1900-tal vinner Maria Larsson en kamera på lotteri. En professionell fotograf övertygar henne att behålla kameran. Trots allt arbete med hemmet och barnen, tar hon sig tid att fotografera, och med tiden blir hon en allt bättre fotograf.
Maken Sigfrid Larsson är hamnarbetare, alkoholist, hustrumisshandlare och socialist, innan han kommer på bättre tankar och istället startar ett företag. Sedan lever de lyckliga i alla sina dar.

Sensmoralen är att kollektivism och politiska visioner är föråldrade dumheter. Genom att jobba hårt och visa lite entreprenörsanda kan individen lyckas här i livet. En effektiv propagandafilm för både det nya och det nygamla arbetarpartiet.

Filmen är förstås väldigt snygg och välgjord. Det var Leni Riefenstahls filmer också på sin tid.