Marie Litsesjö.

Vid det äldreboende Marie Litsesjö sjukskrevs från arbetar två personal på varje avdelning med nio lägenheter vardera.

– Vårdbehovet har ökat. Vi jobbar med ett enormt stresspåslag, säger hon.

Blir någon i personalen sjuk kallas en timvikarie in från kommunens bemanningscenter. Marie beskriver hur stressen blir än värre av att komma till jobbet och möta en timvikarie som inget vet om de äldre, rutinerna eller lokalerna.

– De har ofta inte fått inloggningsuppgifter till vårt dokumentationssystem med information om våra äldre och den medicin de ska ha. Timvik-arierna blir beroende av mig och jag har inte tid att ta hand om dem, fortsätter hon.

Marie tycker synd om de timanställda som tvingas arbeta under dessa förutsättningar.

– De är duktiga och gör så gott de kan. Det är tråkigt att de måste känna att ordinarie personal kan uppleva deras närvaro som en belastning.

Marie är arbetsplatsombud och skyddsombud. Hon har på olika sätt försökt få en lösning på problemen med underbemanning och visstidskarusell. Till slut orkade hon inte och blev utbränd. Nu mår hon bättre och letar nytt arbete.

– Troligen blir det något annat än inom vården.

Marie är inte ensam om att må dåligt på grund av jobbet. Grazyna Wallin, undersköterska, jobbar inom dagverksamheten med äldre. Hennes kollega är sjukskriven på deltid och ersätts då med en timvikarie.

– Det blir jobbigt i längden med många olika personer som ska komma hit och lära sig våra rutiner. Jag får ta ett för stort ansvar.

När det känns tungt blir jag ledsen ibland, säger Grazyna och torkar bort en tår ur ögonvrån.

Ida-Lina Enerstam Ogbewi och Therese Larson är två av omkring 800 visstidsanställda som får jobb genom kommunens bemanningscenter.

Therese berättar att hon aldrig känner sig ledig.

– Oron finns där att jag inte får pengar till hyran. Jag är inbokad hos bemanningscenter för jobb klockan 07.00-21.30 varje dag, 7 dagar i veckan, 365 dagar om året. Hör de inte av sig på morgonen hoppas jag att de gör det senare på dagen.

Hon har alltid telefonen med sig och är beredd att med kort varsel avbryta sina sysslor för att ge sig iväg till jobbet.

Ida-Lina arbetar på sex olika arbetsplatser inom hemtjänsten och dagverksamheten beroende på var det finns behov av timvikarier. Hon är utbildad undersköterska och har medicinsk delegation. Men hon har efter tre år som timanställd ännu inte fått inloggningsuppgifter eller introduktion i det dokumentationssystem som innehåller uppgifter om de personer som behöver hemtjänst.

– Jag får i stället redogöra för mina kollegor och få information av dem.

Patrik Holmgren är arbetsplatsombud inom hemtjänsten. Han har länge engagerat sig i hur personalens arbetsmiljö har försämrats.

– Vi tvingas göra alltmer av vårt arbete på fritiden, som att ställa upp för timvikarier.

I grupplokalen för hemtjänstpersonal har han satt upp en uppmaning om att respektera allas rätt till avkoppling under lunchen.

– Det blir allt vanligare att vi sitter och snackar arbete och byter nycklar. Jag tycker inte att vi ska behöva göra så för att arbetstiden inte räcker till för denna viktiga information och överlämning.

Therese är timanställd undersköterska vid ett äldreboende. Hon vill inte vara på andra ställen och det har kommunens bemanningscenter hittills gått med på.

Målet för henne och Ida-Lina är att få fast jobb. Hade de haft vikariat hade Therese redan varit anställd. Kommunals avtal säger att den som vikarierat i två år, 720 dagar, inom en femårsperiod automatiskt får en fast anställning. Då räknas även lediga dagar in i arbetstiden under den tid vikariatet omfattar.

Timanställda får däremot bara räkna dagar de faktiskt arbetar. Därför tar det längre tid för dem att komma upp till 720 arbetsdagar.

Therese har lite mindre än 200 dagar kvar för att få fast jobb enligt avtalet.

– Jag vill ha trygghet och kunna planera mitt liv. Semester har jag inte haft på tre år. Mina barn har tvingats vara hemma på sommaren för att jag måste jobba. Det är tråkigt för dem. Visst tycker jag att jag förtjänar ett fast jobb. Jag har fyllt 37 år och har visat att jag kan jobba.

Ida-Lina, som har fyllt 30 år, får vänta längre på att garantiregeln i avtalet om fast jobb slår till.

– Jag har cirka 100 dagar kvar till 720 dagar. Tyvärr hinner jag nog inte dit i år eller nästa år, det är ju bara de fem senaste åren som får räknas. Jag har en stor lucka under 2012-2014 på grund av föräldraledighet och sjukskrivning efter en arbetsskada. Nu söker jag annat jobb för att få chans till mer trygghet.

Timvikarierna Josefine Wallén, undersköterska, och Ellinor Vestberg, barnskötare, har gett upp. De tänker inte fortsätta leva på otrygga villkor i  kommunens tjänst. Josefine vill bli polis eller militär. Ellinor har börjat studera till sjuksköterska.

– Det var för stressigt att gå och vänta på sms med erbjudande om jobb, i synnerhet som min man då också gjorde det som timanställd via bemanningscenter, säger hon.

Det är brist på förskollärare och barnskötare i Falun. Därför tvingas bemanningscenter rekrytera outbildad personal till förskolorna.

Barnskötare Monica Norgren tycker kommunen borde försöka behålla de barnskötare som finns genom att öka bemanningen och minska barngrupperna.

– Det är för slitigt nu. Blir en av oss sjuk blir det ännu tyngre när vi ska ta hand om timvikarier som inte känner till vad som gäller på förskolan. Det var bättre förr när vi hade pooltjänster för vikarier som vi kände och som kände oss, säger hon.