Martina Andersson.

Upplyst av solens strålkastarljus hukar hon sig ner på asfalten och greppar traktordäcket på 150 kilo. Hon tar spjärn mot marken och skjuter ifrån. Väl upprest igen med däcket stående på högkant trycker hon till med armarna och låter däcket falla till marken med en dov duns. Dammet hinner knappt stilla sig innan hon upprepar proceduren med ett alltmer sammanbitet ansiktsuttryck. 

Att välta däck i den här storleken är något av en klassiker om man tävlar i Strongman. En kraft­sporternas kraftsport som man något förenklat kan säga går ut på att välta eller lyfta tunga, ofta otympliga saker och ibland gå med dem en kortare sträcka. En moderniserad form av kroppsarbete som kräver styrka, teknik och uthållighet. Martina Andersson, som sedan ett år tillbaka kan titulera sig som Sveriges starkaste kvinna, har bevisligen alla dessa kvaliteter. 

En välbyggd muskulatur är inte den enda kroppsliga effekten av elva till arton svettiga timmar i veckan på gymmet. Hon visar också upp blåslagna ben, axlar märkta av ett ok på 200 kilo och decimeterlånga skrapmärken på underarmarna efter en omgång med Atlasstenar av betong. Det verkar inte bekomma Martina men omgivningen är inte alltid lika oberörd av hennes stundtals sargade kropp.

– En äldre dam på jobbet frågade om jag skadar mig själv när hon fick se mina underarmar. Jag fick visa en filminspelning från en tävling för att lugna henne, berättar Martina när vi träffas på det sprillans nya jobbet i Kristianstad. 

”Jag förstod inte själv hur stark jag var eller vilken potential jag hade.”

Här på vård- och omsorgsboendet Amalia är det än så länge få av de boende som har koll på den nyanställda undersköterskans sportsliga meriter. Bland personalen däremot blir det en hel del skämt om att de nu kan skrota liftarna. Fritidssysselsättningen är uppenbarligen ett avväpnande samtalsämne och Martina bjuder gärna på sig själv. 

– ”Jag kunde också välta däck när jag var i din ålder” kan en del gamla bönder som jag träffar på jobbet säga men jag tror nog att de är lite imponerade. 

Det är lätt att bli det, tänker jag – både av den fys­iska förmågan och målmedvetenheten. Att tävla på elitnivå i en idrott medför nästan alltid kompromisser. Att lämna hemstaden Tomelilla, och ett jobb inom psykiatrin som hon egentligen trivdes med, är exempel på det. Men här finns både en passande träningsanläggning och hennes personlige tränare Jesper Willysson – han som upptäckte henne för drygt ett år sedan. 

– Jag förstod inte själv hur stark jag var eller vilken potential jag hade. Det såg han och det är jag väldigt tacksam för i  dag.  

”Det ger mig en kick att hela tiden pressa mig till nivåer som jag aldrig trott var möjliga att nå.”

Han fick henne att testa och fastna för Strongman-träning men att hon dessutom skulle vinna den första tävling som hon ställde upp i förvånade många – inte minst henne själv. Tränat hårt har hon i och för sig gjort länge. Efter många års kamp mot övervikt började hon idrotta under tonåren. Sporter som fotboll, löpning och spinning avlöste varandra och i dag tränar hon också andra i kickboxning. Men varför strongman? Skaderisken är skyhög. Trots hjälpmedel som bälten som stabiliserar bålen kan alltför tunga lyft förflytta kotor i ryggraden. För att förebygga skador krävs minutiös träning av alla upptänkliga muskler, lång uppvärmning och många pauser. Ett träningspass tar därför oftast tre timmar. Många skulle backa inför den smärta som tyngdlyftning på den här nivån innebär, framför allt när det gäller en sport som är så gott som okänd och omöjlig att leva på. Martina ser det inte så. 

– Lyfter du en hantel på gymmet uppfattar du inte hur tungt det är. Att välta stora däck eller lyfta en metallram på 200 kilo – det är något helt annat. Det ger mig en kick att hela tiden pressa mig till nivåer som jag aldrig trott var möjliga att nå. Att vi är så få som sysslar med detta skapar också en stark gemenskap – vi blir som en familj som stöttar och peppar varandra. 

Det enda hon saknar är kvinnor att träna med som ligger på samma nivå. Det är en mansdominerad sport och männen – dem kan hon aldrig mäta sig med. Att bara få möta kvinnor på tävling är dåligt både för den egna motivationen och för sporten i stort, menar hon. Martina vill skapa en plats där tjejer kan få testa på träningsformen utan att känna pressen på att lyfta tungt i ett sammanhang bestående av en massa gigantiska män. När några kollegor fick testa på att välta däck under hennes ledning var det flera som fick blodad tand.

– Även de som inte tränar i vanliga fall kan få en kick av att se att de kan välta ett däck eller flytta en stor sten. Om jag lyckas få några att bli mer fysiskt aktiva tack vare den euforiska känsla som uppstår där och då är jag nöjd. 

”Jag klarar inte av att få beskedet om att en brukare måste sluta med en aktivitet som han älskar för att det ska sparas pengar.” 

Drömmen om att öppna upp sporten för fler handlar nämligen också om att få fler att våga utmana sig själva och hitta glädjen i att röra sig. Kost och motion är viktigt för alla – inte minst för dem som ska klara av de fysiskt tunga jobben inom omsorgen. Efter många år i yrket är det lätt att drabbas av förslitningsskador – skador som hade kunnat förebyggas med träning, menar Martina.  

– Jag älskar mitt jobb – att få möta människor – men när förutsättningarna för att förverkliga små och stora drömmar inte finns på grund av pengar eller bekvämlighet får jag ont i magen. Jag klarar inte av att få beskedet om att en brukare måste sluta med en aktivitet som han älskar för att det ska sparas pengar. 

Känslan av otillräcklighet gör att hon ibland tänker att hon borde ta av fritiden för att förverkliga det där som inte ryms under arbetsdagens åtta timmar. Helst skulle hon ägna sig åt att aktivera människor på heltid. Den kultur av inaktivitet som ibland råder och som kan leda till att äldre blir sittande och till slut förlorar den sista förmågan till rörelse skrämmer henne. 

– Jag vill inte bidra till det. Om min träning inspirerar andra att alltid försöka välja det aktiva alternativet är det ett lika viktigt mål som att vinna mästerskap. 

Martina Andersson

Ålder: 27. 
Yrke: Undersköterska inom äldreomsorgen, specialistutbildad inom psykiatrin och med erfarenheter från LSS. 
Fritid: Tränar strongman och andra i kickboxning.
Bor: Lägenhet i Kristianstad. 
Viktklass: 82 kilo.

Exempel på tävlingsgrenar

Däckvält. Den tävlande välter ett däck, alltifrån 100 till 250 kilo (damklassen) Martinas personbästa: 250 kilo – 8 vält. 
Farmers walk. Den tävlande bär 70 till 115 kilos tyngder (kallas väskor) en bestämd distans. Martinas personbästa: 100 kilo per väska – 20 meter. 
Ok. Den tävlande bär en 100-250 kilo tung ställning på sina axlar, även här en viss distans. Martinas personbästa: 230 kilo – 20 meter. 
Stockpress. En 50 till 80 kilo tung stock lyfts från golvet upp i knäet, vänds upp till bröstet och pressas över huvudet. Martinas personbästa: 70 kilo. 
Medley. Är vanligtvis en kombination av två moment – ett tungt föremål ska dras respektive bäras.
Atlasstenar. Strongmans kronjuvel. Fem stenar av betong, mellan 50 och 100 kilo, ska upp på varsin plattform. Martina har klarat hela serien.