Frida Samsonovits är vårdbiträde.
Frida Samsonovits är vårdbiträde.

Mitt första möte med döden

|Frida Samsonovits berättar om sin första måndag i hemtjänsten – och sitt första möte med döden.

Jag sitter nära, bredvid dig. Värmen från ditt lår möter mitt lår. ”Det är min sista måndag i livet” säger du. Jag säger ”jag vet” men det är min första måndag i hemtjänsten och jag vet ingenting. Jag försöker ta in att om en vecka finns du inte mer. Men jag tänker att jag verkligen måste kissa snart. 

Jag gjorde ett val. Ett av många varje arbetsdag. Jag borde ha kissat före besöket, men jag gjorde inte det. För jag visste att hon väntade på mig, för att det var bråttom och för att jag redan har lärt mig att sedan kan jag kissa och sedan kan jag äta. Sedan när jag har jobbat klart, när jag har pratat färdigt med tanten, det tar ju bara en kvart. 

Jag visste inte att döden fanns här i dag. Jag var inte förberedd. Hemtjänsten är alltid nära döden, men jag är ännu för ny i yrket för att veta det. Nu är jag nära dig. Så nära jag kan vara någon som snart ska dö. Värmen från dig mot mig. Ändå är vi så långt ifrån varandra vi någonsin kan vara. För du ska snart dö. Och jag ska snart kissa. 

Du vet att döden finns här, du inser det medan en okänd människa sitter bredvid dig med sitt lår mot ditt lår. Du vet att hon snart ska gå härifrån, ut i höstsolen och ut i livet. Det liv du redan har levt och är färdig med. Men du är inte färdig, tårarna strilar och du torkar och torkar med en fuktig näsduk. 

Du ska snart dö. Jag kissar snart på mig. Förbannar att jag gjorde en felbedömning. Jag är för ny för det här. För oerfaren. Vid introduktionen fick jag lära mig: minst ett halvt glas vatten för att kunna svälja tabletter. Jag antecknade noga. Vid introduktionen fick jag lära mig: tala tydligt och högt. Jag antecknade noga. Sådant vet jag. Dödsångest vet jag ingenting om. 

Jag försöker mota bort döden och säger ”vilken fin blomma du har i fönstret” och vi pratar saint­paulia och pelargon. Hon säger att de är tåliga växter, jag berättar att mina alltid dör. Hon skrattar åt min okunnighet och jag fattar att hon fattar att jag inte kan det här heller. Men just då glömmer hon att hon ska dö, och jag glömmer att jag måste kissa. 

Jag glömmer att jag jobbar nu. Vi sitter nära men vi är så långt ifrån varandra vi någonsin kan vara. För du är i ditt hem och jag är på mitt jobb. Jag är för oerfaren för att förstå skillnaden, men jag vet redan att det här är det finaste jobb som finns. 

 

PS: Ett annat fint jobb: barnmorska. Stötta förlossningsvården genom att följa @fodelsevralet på instagram. Andra bra konton inom ämnet: @gordelkerstin och @ulleelina.

Kommentarer

MÖTE MED DÖDEN. Att komma från Hemtjänsten första arbetsdagen och ställas inför döden för kanske första gången i sitt liv är inte lätt för en ung människa. Jag kan tala om för dej att det finns de som inte klarar en sådan bit, för när är man beredd , ja kanske dina arbetskamrater som jobbat ett tag i Hemtjänsten möjligen. Det måste varit både skrämmande och svårt för dej på din första arbetsdag, lasta dej inte med vilket val du gjorde tyvärr så ser det ut så i Hemtjänsten idag. Men du glömde bort dej och du fanns där för denna äldre dam som du själv skriver det fanns värme mellan er det kände nog den äldre damen också. Du fanns där för henne hon behövde inte avsluta sitt liv helt ensam för du gjorde precis allt du kunde. Alla klarar inte en sådan situation men du gjorde detta ,så ta det med dej i framtiden Frida. Du är just en sådan person som ska jobba med äldre människor, tack också för din fina berättelse som gick rakt in i hjärtat. All Lycka Till dej Frida och ditt framtida jobb. S.Andersson.

Skriv din kommentar

Kommentarer är tillåtna till 2017-03-30.
Din kommentar kan komma att publiceras som en insändare i KA:s papperstidning.