Vi satt alla runt middagsbordet på jobbet häromdagen. Jag läste på mjölkpaketet att vi blir mycket äldre nu för tiden. Världsrekordet var 128 år tror jag.

Men när blir man egentligen gammal? Jag minns när man började 7:an. De som gick i 9:an var ju jättestora! När jag var 18 tyckte jag att de som var 30 var lastgamla.
Nu när man är över 30 själv kan man ju konstatera att man inte är så hemskt gammal egentligen… Eller det kanske bara är lite åldersnoja och förnekelse…;-)
Mina barn som är 14 och 15 år har satt gränsen för ”gammal” till 40 år oberoende av varandra, så det är antagligen ett gemensamt mått för tonåringar i allmänhet.

Jag är skild och träffade i våras en ny man, Morten.
Min dotter Angelica som är 15 år frågade hur gammal han var.
Jag svarade ”40”, och hon svarar mej ”mäh…va’ru tvungen att ta en gammal gubbe?”
Jag förklarade att när man själv är 35 är man kanske inte så intresserad av 25-åringar, vilket hon inte riktigt förstod…

Ganska nyligen, en kylig kväll när vi hade fått en hel del snö ville jag gå ut och plocka lite granris till en krans. Morten var hos mig och följde med.
Väl hemma efter promenaden (vi hittade inga granar, bara tallar, så någon krans blev det inte) var vi lite frusna. Jag drog på mig ett par mjukisbyxor och frågade Morten om inte han hade några, men han hade inga hos mig.
Han nämnde att hemma hos sej brukade han bara gå i kalsongerna. Jag föreslog att han skulle göra det här med. Han tyckte det kändes lite dumt, eftersom min son Christoffer som är 14 år var hemma.

Jag trodde inte att han skulle bry sig om det, så Morten tog av sej de kalla jeansen och vi satte oss i soffan framför TV:n, jag i mjukisbyxor och Morten med en filt över benen.
Christoffer kom också och satte sig efter en stund.
Så ringde Mortens mobil och han gick iväg för att svara.

Christoffers ögon blev stora som tefat ungefär och han säjer lite chockad ”satt han i bara kallingarna?”
Senare på kvällen berättade jag var Christoffer sagt, och Morten svarade lite generat att ”du sa ju att han inte skulle säja nåt!”
Vi får ett sånt där skrattanfall man kan få, då det är helt omöjligt att sluta skratta!

Dagen efter förklarar jag varför vi skrattat så, och han kommenterar ”ja men ofta man ser en gammal gubbe springa omkring i kalsongerna!”
Jag undrar vad han menar med gammal gubbe. Jag tänker mig en gammal gubbe vara minst 80, och gärna ha en rollator, eller åtminstone en käpp.
Christoffer säjer som en självklarhet att Morten är ju 41!
Jag kontrar med att hans pappa är ju snart 40, och jodå, pappa är snart gammal han med.

Sen fortsätter Christoffer med konstaterandet att jag är snart gammal jag med, om 4 år blir jag 40. Då är jag gammal. Det han däremot INTE kan förstå är varför jag inte har några rynkor…
Rynkorna kommer kanske när jag fyller 40…?!?