När smärta blir en del av livet

Bim är så glad och förväntansfull när hon ringer och berättar om sin bok.

– Den är inte lik någon annan bok som jag har läst, men det är min historia, min bok! säger Bim.

Det finns många självhjälpsböcker, skrivna av experter och fulla med tabeller att fylla i. Men många orkar inte ta sig igenom tunga fakta när de mår dåligt. Bim ville i stället skriva om sin kamp och väg i och genom smärta, ångest, stress och utsättningssymtom.  Hennes bok är berättad rätt ur hjärtat.

– Jag vill att den ska vara en vän på vägen för den som går igenom något liknande, säger hon.

Bims svårigheter började redan när hon var 22 år. Hon hade just träffat Roger, de flyttade ihop och fick snart sitt första barn. Strax därefter fick hon ont i handleden, ett besvär som måste opereras flera gånger. Och har man väl fått ont någonstans, så får man lättare ont på fler ställen. Handledsbesvären följdes av värk och låsningar i nacken, därtill kom svåra nervsmärtor i ryggen.

Och sen kom ångesten. Vid första ångestattacken var hon 29 år. Den skulle följas av många fler.

”Alla drog i mig, jag skulle vara duktig. Men jag ville få vara i fred då, få tid. Jag kände mig så trasig.”

I efterhand förstår hon att ångesten var en reaktion på den stress hon kände. Hon skulle hantera både smärtorna och samvetskvalen över att inte räcka till, hon skulle gå igenom utredningar och behandlingar och försöka fungera på jobbet.

– Alla drog i mig, jag skulle vara duktig. Men jag ville få vara i fred då, få tid. Jag kände mig så trasig, säger Bim.

Svåra år följde. Hon gick ner i arbetstid för att orka, sen blev det många och långa sjukskrivningar. Under dessa många år med smärta och ångest har hon bit för bit lärt sig vad hon behöver göra för att ha ett så gott liv som möjligt, trots allt. 

Hon har gått i terapi, lärt sig av läkare och sjukgymnaster. Hon har gjort misstag och lärt sig av dem. Och hon har kommit på helt egna övningar och metoder som lindrar.

Allt detta hon nu vill dela med sig av i boken som hon skrivit.

– Jag varken vill eller kan ge några löften, som ”bli av med din smärta eller ångest på typ tre veckor”. Det finns tyvärr inga snabba lösningar. Men jag vill ge folk hopp, väcka nyfikenhet på att prova saker. Men du måste göra det själv och du får jobba hårt, säger Bim.

Viktigast för Bim har varit att hitta en balans i liv­et. Att kunna göra åtminstone några saker hon tycker om, trots att marginalerna är så små.

En vanlig dag går hon upp på morgonen och märker direkt hur hon mår den här dagen. Om hon kan pysslar hon gärna i hemmet och i trädgården. Efter fyra timmar avbryter hon för att äta och sen sova en stund. Det här inrutade livet är begränsande, men helt nödvändigt. Hon tackar nej till aktiviteter där hon inte kan följa schemat. Men det kan vara svårt att förklara varför en vuxen kvinna inte kan skjuta upp lunchen en timme – det syns ju inte på henne hur dåligt hon mår.

– Första gången jag sa nej blev folk häpna, berättar Bim.

”Ingen väljer att vara sjuk. Det är en utopi att tro att alla ska klara av dagens tempo!”

Bim är kritisk till den rådande inställningen hos politiker och myndigheter, att man ska tillbaka till arbetet snabbt. Den stressen riskerar att göra vissa människor ännu sjukare, anser hon. 

– Ingen väljer att vara sjuk. Det är en utopi att tro att alla ska klara av dagens tempo!

Därför önskar hon att inte bara sjuka läser hennes bok, utan också de som har makt att bestämma över de sjuka.

– Nånstans hoppas jag att politikerna också kan ta sig tid, fast den är skriven på ett enkelt språk, av en vanlig människa med smärtproblematik och ångest. Man måste väcka dem lite, säger Bim.