”Nattis det bästa jobb jag haft”

– Detta är det bästa jobb jag haft, säger barnskötaren Gunnevi Eldståhl, 61 år med 30 år bakom sig i yrket.
  Det är tidig lördagsmorgon och den här helgen har Kotten, som avdelningen på förskolan Björkbacken heter, inte haft några barn som sovit över. Syskonen Elin och Simon Bernhardsson kom nyss, vid kvart över sex, och leker nu i stora rummet med teven som en fond.
  Fagersta är en av de kommuner i landet som satsar mest på barnomsorg på obekväm tid, i förhållande till folkmängden.
  – Här har vi mycket industrier och förhoppningsvis har vi en bra verksamhet som gör att föräldrar gärna vill pröva på, säger Jeanette Behrens, avdelningschef för förskoleverksamheten i Fagersta.

Kommunen har ansökt hos Skolverket om pengar för 43 platser 2013 och erbjuder föräldrarna omsorg på obekväm tid fredag-söndag. Nästa år planerar man att införa detta även resterande veckodagar efter en inventering hos föräldrarna. Sammanlagt kommer i så fall mellan två och tolv barn gå här även på vardagskvällar och ibland nätter, enligt enkäten.
  Men i somras var verksamheten hotad, berättar Erika Isaksson, som har sonen Anton här de helger hon jobbar skift på Atlas Copco, som målningsoperatör.
  – Det blev ett ramaskri. Om inte detta hade funnits vet jag inte vad jag skulle göra. Då skulle jag få gå ner på dagtid och få ”tilldelade arbetsuppgifter” och förlora pengar, säger hon.
  Sparförslaget drogs in och Fagersta valde att gå åt andra hållet.

Just den här lördagen är de lediga, men nu har de kommit hit för att visa och berätta och treårige Anton Isaksson leder oss med van hand in i sovrummet och visar stolt upp sin säng.
  Hur tycker du det är sova här?
  – Jag drömmer en dröm i min säng, svarar pojken poetiskt.
  Erika Isaksson förklarar att han var orolig i början men att det nu går hur bra som helst.
  Många av föräldrarna jobbar just skift på Atlas Copco.
  – Sen har vi flera som jobbar inom LSS, säger Gunnevi Eldståhl.
  Hon dukar upp frukost i köket. Barnen kommer motvilligt och petar i sig lite fil.
  På kylskåpet sitter en lapp med information, särskilt för ”Nattis” (på vardagar är Björkbacken en ”vanlig” förskola).
  Gunnevi Eldståhl brukade kalla det helgförskola, även om det ibland också är ”helgfritids”, eftersom barn i skolåldern också är välkomna. Men då invände någon att förskola är det ju inte precis.
  – Nu säger vi mest Kotten, säger Gunnevi Eldståhl.

Alla de fyra anställda är barnskötare. Det finns inga ”pedagogiska” krav på verksamheten. Och det gillar Gunnevi Eldståhl.
  – Det är så skönt att slippa det här med portfolio och dator, här får man vara med barnen.
  Och så gillar hon flexibiliteten.
  – Det är så fritt, och det är så olika barn från helg till helg.
  Samtidigt har flexibiliteten en baksida. Villkoret att de kanske ska jobba natt kommande helg muttrar Gunnevi lite åt. Detta bestäms från vecka till vecka, beroende på vilka barn som kommer.
  – Om vi inte får barn en helg jag skulle ha jobbat, så måste jag själv jobba in tiden, på en av mina lediga dagar i veckan. Men det är inte alltid så lätt om jag planerat in något annat på torsdagen, säger Gunnevi Eldståhl.

Under en rundvandring i förskolan passerar vi kepsar, stövlar i pyttesmå storlekar, kläder i drivor och teckningar på väggarna. Alla de typiska förskoleattiraljerna.
  Klockan har blivit nio på förmiddagen, ytterligare ett par barn har kommit. Det är dags att bylta på kläder och ge sig ut till parken, i det frostiga Fagersta, där vintern gör sitt första besök.