Landstinget i Värmland vill spara pengar. Varför bekymrar det dig?

– Landstinget vill också minska personalen med motsvarande 400 personer, motsvarande 300 heltidstjänster. Samtidigt tänker man inte skära i verksamheten, så 400 färre personer ska bära upp samma verksamhet. Redan i dag är personalbristen så pass hög att man har fått stänga 40 vårdplatser i landstinget. Man får inte ihop schema och det jobbas redan mycket övertid. Nej, vi ser inte hur det här kan vara möjligt – överhuvudtaget.

Hur drabbas kommunalarna?

– Det har man inte kommit fram till än. Men med tanke på den stora sjuksköterskebristen, och sett till erfarenheten av hur det brukar gå till vid liknande omställningar, så är det ju Kommunals tjänster som ligger pyrt till. Så framför allt blir det undersköterskorna som får gå. Det blir säkert personal inom städ och kost också, men inte lika mycket eftersom patienterna ju måste få mat i alla fall.

Hur drabbas de som blir kvar?

– Det blir en kraftigt försämrad arbetsmiljö. Redan i dag går personalen ner i tid för att orka arbeta – man kommer inte orka helt enkelt. Vi lär få se en personalflykt bland undersköterskor som har ork och möjlighet. Bland de som blir kvar kommer sjukskrivningarna bli betydligt fler. Den psykiska ohälsan har ökat i landstinget under de senaste åren och vi ser inga som helst tecken på att kurvan har vänt. Situationen blir ohållbar – och i slutändan även patientsäkerheten.

Budgeten klubbas i veckan. Vad hoppas du på?

– Att man tänker om, kan man spara någon annanstans? Landstinget har ju en väldigt stor administration i kansliet. Och man driver i dag 70 olika projekt. Men om man nu måste säga upp personal, ja då kanske man först borde fundera över vilken vård vi ska bedriva i Värmland – vad kan vi göra, och vad kan vi inte göra längre? Tyvärr är det svårt att nå fram till politikerna i den här frågan, de ser inte riktigt hur verkligheten är.

Vilka reaktioner får du från Kommunalare som du möter?

– Oro är en mild beskrivning.