Nu målar Sara Granér på väggar

|Väggmålningar, keramik och rim. Serie­tecknaren Sara Granér ­prövar nya former för sin konst. Drömmen vore att designa en ­lekplats.

Hus som cyklar och figurer som är hus, växter med cykelhjul som blad och tegelstensmönstrade fåglar. Sara Granérs målning täcker en hel vägg i entrén till det nybyggda cykelhuset i Västra hamnen i Malmö. Det är ett bostadshus som saknar parkeringsplatser och i stället är anpassat för att de boende ska cykla. 

–  Det kändes kul att jobba med ett så här stort format. Jag försökte hitta olika sätt att kombinera cykel och hus. Eftersom jag inte sprayat utan målat med pensel och penna har det tagit några veckor totalt, berättar Sara Granér när vi träffas vid cykelhuset. 

Sara Granérs första seriealbum hette ”Det är bara lite aids” och kom 2008. Sedan dess har hon släppt ytterligare tre böcker, alla med hennes karaktäristiska figurer och en blandning av samhällskritik från vänster, vardagsabsurdism och ett stråk av mörker. Med målningen till cykelhuset har hon tagit första steget mot offentlig konst. Även om stilen är snarlik så är det stora skillnader.

–  När jag gör serier jobbar jag väldigt mycket med texter också. Om det är en bra text så behöver inte bilden vara lika bra. Det är kul att jobba med bara bildmediet. En målning måste bära sig själv, säger Sara Granér.

 

Serie av Sara Granér.

 

Just nu är hon inne i en fas där hon vill prova nya former för sin konst. Hon har tillbringat en del tid i sin mammas keramikverkstad och gjort krukor och skulle vilja lära sig att svetsa. 

–  Jag tycker det är rätt så kul när det är något som också kan användas till något annat. En dröm jag har är att få designa lekplatser. Det skulle verkligen vara kul att svetsa en rutschkana typ, säger Sara Granér, som för en stund sedan pekat ut ”Malmös bästa lekplats” för mig.

Sara Granérs serier är ofta politiska och satiriska. Med offentlig konst blir det något annat.

– Mina serier är explicita, det är väldigt tydligt hur jag har tänkt. Med en sådan här väggmålning tycker jag det är bättre om det inte är så låst. Jag vill mer skapa en stämning, ett rum, en känsla av fantasi eller lekfullhet. Det hade riskerat att dö om jag gjort en skämtteckning på en vägg, det känns ointressant för mig.

”Jag tänkte att jag skulle vara lite som Carl von Linné, att kartlägga verkligheten.”

I höst kommer Sara Granér ut med sitt femte seriealbum. Det kommer att heta ”Blixt från oklar himmel” och är också något nytt – hon kallar det själv dikter. Varje serieruta består av tre bilder med en förklaring intill vad det är på bilden – och alla tre rimmar med varandra. Till exempel: En fetthalt/En anstalt/Ett världsallt. Jag tycker själv att det är det bästa hon har gjort – utan att riktigt förstå varför jag gillar det så mycket. Sara Granér är inte heller riktigt säker på varför det fungerar.

–  Jag blev lite inspirerad av pekböcker, att det är en bild på något och så står det bredvid vad det är. Jag vet inte om det blir något lite stumt med att teckna en bild och sedan skriva vad det föreställer, som är härligt på något sätt, säger hon.

Det är något med rim som är roligt också.

– Ja, barn som skämtar rimmar jättemycket. Det kanske är något med att rimmen gör att grejerna hänger ihop fast de inte hänger ihop annars. Jag tänkte att jag skulle vara lite som Carl von Linné, att kartlägga verkligheten. Det är kul att de här orden rimmar, och det är aldrig några som har de här orden bredvid varandra. Men jag ska lägga dem bredvid varandra för de hör ihop. Det gjorde de även innan jag gjorde det här och nu har jag påvisat ett samband. Jag är exakt som Linné, säger hon och skrattar.  

Skriv din kommentar

Kommentarer är tillåtna till 2017-06-09.
Din kommentar kan komma att publiceras som en insändare i KA:s papperstidning.

TIPSA OSS

Har du tips om en nyhet? Hör av dig!

Sidor