Med stor förväntan bland ombuden höll Karl–Petter Thorwaldsson sitt linjetal vid kongressen där han skulle tala om hur och med vad LO ska arbeta med honom som ny ordförande.

Hans tal handlade om ideologi, jämställdhet, kritisk omprövning och makt. Karl–Petter Thorwaldsson konstaterade att facken under senare år har förlorat i makt och att det drabbar medlemmarna som har allt mer har otrygga anställningar och sämre skydd vid sjukdom och arbetslöshet.
  – När arbetslösheten ökar, ökar också arbetsgivarnas makt. När a–kassan undermineras sker detsamma. När anställningsformerna blir mer otrygga stärks arbetsgivarnas makt. När vårt medlemsantal och vår organisationsgrad sjunker minskar våra möjligheter att ställa rimliga krav, sa han.

Karl-Petter Thorwaldsson.Karl-Petter Thorwaldsson.

Karl–Petter Thorwaldsson lovade att försöka se till att fackets makt ökar så att även medlemmarnas makt över sina liv blir större.
  Han förklarade att det är helt oacceptabelt att LO inte kommit längre när det gäller maktfrågan mellan kvinnor och män. Trots att LO redan år 2000 utropade sig som feministiskt är det fortfarande männen som dominerar på ledande positioner. Han rabblade upp förnamnen på ordförandena i LO–förbunden och på LO:s ledning, 15 män inklusive honom själv och tre kvinnor.
  – Hur kloka var och en av oss än är, så är det inget annat än ett fattigdomsbevis att det är lika många som heter Hans, eller för delen Jan, som det är kvinnor på de yttersta ledarpositionerna i LO och förbunden.

Karl–Petter Thorwaldsson kritiserade även löneskillnaderna mellan manliga och kvinnliga yrkesgrupper.
  – Kvinnor är inte bara lågavlönade. De är felavlönade, sa han.
  I sitt tal vände han sig direkt till det socialdemokratiska partiet.
  – Vi har förlorat två val i rad. Det är oerhört allvarligt. Det som är levererat hittills av självprövning och politikutveckling duger inte. Det socialdemokratiska partiet kan bättre, slog han fast.
  Vid en presskonferens efter talet sa Karl–Petter Thorwaldsson att mycket av det som Socialdemokraterna i dag säger om jobben är fernissa utan tillräckligt skarpa förslag för att verkligen nå full sysselsättning.

Karl–Petter Thorwaldsson lovade i sitt tal att LO ska vara en konstruktiv partner och en kärleksfull kritiker till Socialdemokraterna.
  Han menar att båda har nytta av det finns ett visst avstånd mellan parti och fack. Kommer de för nära försvinner energin att göra sitt yttersta för att få tyst på den kritik som kan vara nödvändig.
  Karl–Petter Thorwaldsson lovar därför ett högt tonläge mellan LO och Socialdemokraterna när så behövs.

Det som bekymrar honom mest är att Socialdemokraterna ängsligt sneglar på regeringspartierna och söker sig mot mitten för att inte sticka ut. Han menar att det är allvarligt om konfliktlinjerna suddas ut.
  – Då krymper politiken till en liten debatt om rutavdragens vara eller icke vara. Då devalveras politiken till att följa minsta motståndets lag. De enkla lösningarna tar över. De svåra samhällsproblemen som vi har i Sverige vill man inte ta i, sa han.

Han kritiserade till exempel att debatten om fria skolval till stor del handlar om valfrihet och inte om att barn faktiskt sorteras ut.
  Karl–Petter Thorwaldsson bockade inför kongressen och tackade för att den beslöt att LO vill stoppa vinstdrivande företag i välfärden. För så tycker han också.
  – jag var lite nervös innan men nu har ni gjort mitt liv enklare, sa han nöjt.