Gert Thelin.

Rendalen är så där Norge­vacker där den breder ut sig framför oss. Nere i det lilla samhället Otnes arbetar numera Gert. Han öppnar dörren till ambulansstation­en där han har vakt tillsammans med kollegan Stephan Hangård. Vi slår oss ner i en skinnsoffa.

I 37 år hade han tjänstgjort som ambulanssjukvårdare i Västernorrland, nu är det här hans arbetsplats i stället. Landstingsledningen i Sverige beslutade att man bara ville ha sjuksköterskor i ambulansen och när Kommunalarbetaren senast intervjuade Gert Thelin var tonen dyster. Han sade:

– Nu känns det inte roligt att gå till jobbet längre. Vad ska vi lägga ner energi för, som vi gjort i alla år, när vi ändå måste sluta?

I dag är läget ett annat. Efter att ha skickat in alla sina betyg och kunskapsbevis har han blivit auktoriserad ”ambulansarbeidare” här i vårt västra grannland. Han har ett vikariat till och med februari.

– Man känner sig välkommen här. Dels är lönen bra mycket bättre än hemma i Sverige, dels är det trivsamt.

”Men visst kan det vara svårt ibland. Då får man fråga om och försöka få patienten att tala om vad det betyder.”

Sverige är fortfarande hemma, han jobbpendlar från Sundsvall, en enkelresa som tar en hel dag.

– Det är det sämsta med min situation. Ja, det blir mycket mil.

Men han och tre andra kolleger har hyrt ett hus precis vid gränsen så att de kan bo närmare jobbet. Och Gert arbetar också extra i Jämtland, ett landsting som till skillnad från Västernorrland fortfarande behöver ambulanssjukvårdare. Han gillar schemat här i Norge. Det innebär långa pass, men också långa ledigheter. 

Det finns så klart nackdelar, en av dem är språket. 

– Då är det bra att åka med en norsk kollega. Sedan lär man sig lite grann ju mer man jobbar. Men visst kan det vara svårt ibland. Då får man fråga om och försöka få patienten att tala om vad det betyder. Vissa ord lär man sig som alltid kommer igen. 

Gert säger att det är en stor trygghet att arbeta med någon som Stephan som kan området och har bott här i hela sitt liv.

Och på sjukhusen arbetar många svenskar, något som också underlättar.

– När vi skickar EKG får man ofta prata med en svensk läkare.

”Arbetsmiljön har blivit sämre i Sverige, transporterna har ökat så väldigt. Här är det väl lite lugnare på det viset.”

Utrustningen i bilen är ungefär densamma som i Sverige också, men båren är annorlunda. Den är tyskbyggd och lite lättare att skjuta in i bilen eftersom den har en bra arbetshöjd. Läkemedlen är i stort sett desamma som i en svensk ambulans, men här får han ge de flesta. I Sverige måste sådant ske på delegering.

Och så är det lönen som är bättre. Månadslönen ligger på över 32 000 norska kronor och då tillkommer fasta tillägg och semesterersättning. Dessutom är arbetsgivaren generös med bidrag till fika om man jobbar på julhelgen och presentkort om man fyller jämna år.

En stor skillnad gentemot Sverige är att man här oftare använder sig av helikopter.

– Men den största skillnaden är att läkare är mer tillgängliga här i Norge än vad vi är van vid hemma. Så vi får alltid bra rådgivning när vi behöver det.

Hur känns det när du tänker tillbaka på åren i Västernorrland?

– Jo, det var väl lärorikt. Och man saknar fortfar­ande arbetskamraterna, men jobbet saknar man inte. Arbetsmiljön har blivit sämre i Sverige, transporterna har ökat så väldigt. Här är det väl lite lugnare på det viset.

Gert Thelin

Ålder: 61 år. 
Familj: Fru och utflugna barn. 
Bor: I Sundsvall och i ett hus på gränsen mellan Norge och Sverige.