Regeringen och Vänsterpartiet har enats om att satsa 400 miljoner kronor årligen på förlossningsvården under 2015-2018. Exakt hur pengarna ska fördelas är inte klart.

– Det ser olika ut i landstingen i dag. En del har brist på barnmorskor, andra har behov av att kunna satsa mer på kompetensutveckling, en del landsting har en kombination av båda, sa Ulla Andersson (V) till Dagens Nyheter tidigare i veckan.

För undersköterskorna Paméla Hööst och Maria Fors på Södersjukhusets förlossning är det viktigt att även deras yrkesgrupp får del av satsningen. De påpekar att det ofta blir fokus på barnmorskor när förlossningsvården diskuteras.

– Jag tror att man behöver framhäva att vi undersköterskor är en del av den här verksamheten. Vi behöver få upp vår status, säger Paméla.

Hon menar att en satsning på rimliga löner skulle vara till hjälp.

– Det handlar inte om att vi ska ha lika mycket som barnmorskorna, men i dag kan en undersköterska som arbetat i väldigt många år ha en lön som ligger en bra bit under 25 000 kronor i månaden.

Paméla Hööst tror också att statusen skulle kunna höjas om man ger större möjligheter till fortbildning och tydliggör undersköterskornas kompetens på ett mer formellt sätt.

– En del pengar skulle kunna gå till en sådan sak. Att man på något sätt får ett formellt bevis på den speciella kompetens man har, så att man skulle kunna titulera sig förlossningsundersköterska.

Kollegan Maria Fors menar att undersköterskornas kunskaper inte alltid tas tillvara idag.

– Det är inte överallt man exempelvis får ta venprov som undersköterska. Istället har vi en hel del uppgifter som vi är överkvalificerade för, som att städa och ordna i köket. Om man avsatte pengar för att anställa en person för sådana uppgifter skulle vår yrkeskompetens kunna användas på ett bättre sätt.

Hon skulle också önska att det lades resurser på en bättre arbetsmiljö och fler kollegor på förlossningen.

– Som villkoren är nu är det svårt att arbeta heltid. Många här är runt 50 år. Hur vi ska orka i femton år till förstår jag inte.

Hon får medhåll av Paméla Hööst.

– Jobbet är slitigt inte bara fysiskt utan även psykiskt och det är ont om tid för återhämtning. De som arbetar heltid gör det ofta för att de är tvungna av ekonomiska skäl, trots att de kanske inte orkar.