Johan Adolfsson.

Hans forskning stämmer väl överens med Madeleine Karlssons upplevelser som tim­anställd.

– Det är det ultimata uttrycket för en förändrad arbetsmarknad. Den splittrar sammanhållningen vilket försvagar facket, säger han.

Johan Alfonsson beskriver hur kon­trollen över de behovsanställda har flyttats från cheferna till de fast anställda i personalen. Det är de som ska se till att de behovsanställda får introduktion och övervakar att dessa gör sitt jobb. Den som inte passar in stoppas av personalen från att få göra nya inhopp.

De behovsanställda känner pressen att vara trevliga och jobba på bra för att gillas av de fast anställda. Men de behovsanställda släpps inte in i den sociala gruppen på arbetsplatsen.

 

LÄS MER: Madeleine kämpar för 100 procent

 

Enligt Johan Alfonsson bygger sammanhållning på att personer kan identifiera gemensamma problem. Det leder till att personerna känner sig som en grupp.

– Om den identifikationen inte finns bryts gruppen sönder. Det råder gemenskap mellan vissa, men alla inkluderas inte. Då minskar deras kollektiva makt.

Enligt Johan Alfonsson bidrar detta till att timanställda och vikarier i mindre utsträckning är med i facket.

– Detta trots att de är de mest utsatta på arbetsmarknaden.

Han menar att det är anställningsformen som behovsanställd som är ett problem. Det är den som gör att sammanhållningen splittras. Facket har svårt att hantera denna situation.

– Facket måste därför försöka begränsa användandet av behovsanställda. Det är ingen naturlag som säger att arbetsmarknaden ska se ut som den gör. Lösningen för att stärka sammanhållningen är facklig och politisk, säger han.