Egentligen har vi sett allt förut. Många gånger, till och med. En sömnig småstad i USA. High school-ungdomar som fördriver tiden med hångel, alkohol och marijuana, när de inte ligger hemma i sängen och stirrar håglöst framför sig. En tjej som försöker hantera sina känslor för en närgången fotbollstränare. En annan tjej som söker kärlek men bara utnyttjas för sex. En kille som egentligen är världens snällaste, men hamnar i dåligt sällskap. En annan kille som börjar som festlig knasboll men allt mer liknar en gränslös psykopat.

Det hade kunnat urarta i en klyschfest, men Palo Alto är en fin film. Regidebutanten Gia Coppola har hittat en melankolisk grundton som perfekt matchar huvudpersonernas livsleda. Här finns också mörka stråk, som blir allt bredare efter hand. För några är high school-tiden bara en fas, några tuffa år som ska passeras på vägen mot en ordnad vuxentillvaro. Andra blir märkta för livet, och för någon kanske livet till och med slutar här. Små saker avgör vem som hamnar var – ibland handlar det bara om att kliva ur en bil i rätt tid.