Det är något med blickarna. Det där stolta allvaret som lyser ur ögonen. 

Bilden är från förra sekelskiftet och fyller ett helt rum på konstbiennalen i Venedig, en av världens största utställningar för samtida konst. 

För många är konst tavlor eller skulpturer, men det har väldigt lite att göra med det Petra Bauer gör. Här handlar det mer om idéer och om att lyfta frågor lite som en forskare. Som utbildad fotograf är hon intresserad av hur man använder bilder i politiska sammanhang.

Hon pekar på en bild som är tagen 1898. Den föreställer sju kvinnor och en hund på handsksömmerskornas första förbundskongress. Det är tydligt att den är tagen för att utstråla makt. De är samlade runt ett bord fyllt med papper. I mitten vilar en ordförandeklubba. 

– Det som är intressant är hur de tar männens uttryck, säger hon.

Det är lätt att förstå vad hon menar. De här kvinnorna är allt annat än väna ofarliga varelser. De tar plats och det syns att de vill något. 

Det fanns många socialistiska kvinnoklubbar runt om i landet som arbetade för kvinnornas rättigheter på arbetsmarknaden och i samhället. De fick kämpa lika hårt med att bli tagna på allvar. Bilderna var en självklar del i kampen. Den kamp som bland annat gav oss kvinnlig rösträtt. Det som slagit Petra Bauer under alla timmar hon suttit på arkiv och tittat på bilder och läst artiklar om arbetet är att deras kamp är så osjälvisk.

– Den drevs av kvinnor som kanske aldrig trodde att de skulle få se resultatet av sin kamp. 

På biennalen flimrar gruppbild efter gruppbild förbi. Kvinnor från Morgongåva, Munkfors och andra små orter runt om i landet står uppradade tillsammans. De flesta i klubbarna var arbetarkvinnor. Många av dem vet ingen längre namnet på och några har till och med fått huvudena bortretuscherade för att de skymde fanan. Det är kollektivet som är viktigt. Sammanslutning är makt står det på någon bild. I Venedig har Petra Bauer valt att göra bilderna så stora att de är i naturlig storlek. Det gör dem till människor igen. Jag ser de där allvarliga kvinnorna i ögonen. De som kämpade för min rösträtt. Det känns.

Petra Bauer är långt ifrån den enda konstnären som intresserar sig för politik i samtidskonsten. Årets biennal har huvudtemat All the Worlds Futures och en stor del av verken tar upp demokrati, miljöfrågor eller arbetsrätt.  

Varför är det så mycket politisk konst just nu? 

– Det kan man diskutera, men inte riktigt svara på. Det finns en politisk situation som många är upprörda över och många konstnärer är politiskt aktiva. Samtidigt finns det en bredd i konsten just nu som gör den till en arena för att ta upp frågor om sakernas tillstånd. Jag tror inte att jag skulle vara konstnär om den inte var en arena för just det. 

 

Petra Bauers bilder

Handsksömmerskornas förening på sin första förbundskongress 1898.
 

Svenska textilarbetarförbundet träffas år 1909.

 

Socialdemokratiska kvinnorörelsen har möte 1907.

Hålls vartannat år

Konstbiennalen i Venedig hålls vartannat år sedan 1895.
Årets biennal är den 56:e.
89 länder representeras och 136 konstnärer deltar.