”Pojkarna” ger mig ont i magen redan i ögonblicket när tre tjejer, förmodligen med samma magont, går genom skolkorridoren och snart blir kallade ”fulfittor”.

Högstadiet är en tid många av oss helst vill glömma. Från mitt eget perspektiv känner jag starkt igen det som är (de tuffa) killarnas marknad. Där en tjej som säger ifrån är en ”hora” och där en del lärare accepterar den ordningen. Jag är väldigt glad att Jessica Schiefauers Augustprisvinnande roman med samma namn nu har blivit film.

Den handlar om de tre vännerna Kim, Momo och Bella som varje dag kämpar sig igenom den skoningslösa skolvärlden. I växthuset där de umgås på fritiden sår de ett okänt frö. Och ur den märkliga växt som slår ut dricker de saven. Och blir tillfälligt förvandlade till killar. Plötsligt blir de bemötta med respekt och får vara med i gänget. Men killvärlden är hård och att vara kille i högstadiet verkar inte heller vara något att drömma om. Men för Kim har allt förändrats, hon inser att det är i killkroppen hon känner sig hemma.

Filmen belyser på ett utmärkt sätt de roller som killar och tjejer förväntas ha i tonåren, vad som händer om man bryter mot dem och det livsviktiga systerskapet som är räddningen för många tjejer. Vidare vävs viktiga frågor om identitet, kropp och sexualitet in på ett naturligt sätt utan minsta pekpinne. Obligatorisk visning för alla högstadieelever! Även fritidsledare, och andra som jobbar med unga, och föräldrar borde förstås se filmen.