När jag började på avdelningen för två, tre år sedan så hade grupperna hand om sju patienter var. De innebar att vi på kvällarna var en sjuksköterska och en undersköterska som minimum. Jag ska inte säga att det inte var tungt, men det var åtminstone hanterbart. I dag har vi minst åtta patienter per sjuksköterska, oftast fler. Samtidigt som patienterna blir sjukare. Jag har en enastående chef som gör sitt yttersta för att göra vår situation på arbetet så hanterbar som möjligt, men inte heller hon kan göra mer. Ingen lyssnar, politikerna vägrar att se, de blundar för sanningen.

Jag skriver det här med hoppet att någon politiker ändå ska läsa och ta till sig hur verkligheten ser ut. Att de kanske förstår att beslutet att trycka in fler patienter inte var rätt beslut.

För det kommer inte att hålla länge till. En dag är det för sent att rätta till. En dag händer något allvarligt för att vår arbetssituation svämmar över. Jag kanske behöver hålla om min kollega som brutit ihop efter att än en gång blivit utskälld av en anhörig för att en patient fått vänta på sin operation ännu en dag. Kanske tar jag hand om nästa patient som blivit upprullad från akuten för att de har kaos och för att du tycker att vi visst kan ta en patient till? Kanske jag väntar en minut längre med att gå in till min patient som varit väldigt trött hela morgonen för att jag är så nedbruten av allt annat, kanske missar jag att hans hjärta har slutat slå – allt på grund av att vi som personal har allt för få händer för att kunna ta tag i allt i tid.
Kanske måste jag vara den som förbereder patienten för att dennes anhöriga är på väg för att säga farväl – för att vi missade något.

En dag kommer allt att vara för sent och den dagen närmar sig med stormsteg. Problemet är att det inte är du som politiker som får ta den biten. Det är inte du, som jagar siffror inför nästa års val, som behöver hålla tillbaka dina tårar för att istället torka någon annans. Det är inte du som bryter ihop framför din fru när du kommer hem för att du inte längre klarar av det. Det är vi – den vårdpersonal som du försöker pressa att göra lite till, gång på gång.

Det är dags för politikerna att ge oss en bättre arbetsmiljö. Vi behöver mer resurser och fler arbetskamrater för att kunna utföra vårt arbete på ett säkert och tryggt sätt.

Emil Johansson,
undersköterska