Systemet med arbetarpräster är utbrett inom den katolska kyrkan. Francisco van der Hoff Boersma skickades till Mexico Citys slum på 1970-talet och blev sedan utsänd till kaffeodlarna i provinsen Oaxaca i den södra delen av landet.

– Där sade en biskop till mig att jag skulle resa till staden Tehuantepec. Jag hade ingen aning om var det låg.

Där, i den bergiga regionen, började van der Hoff Boersma arbeta med ursprungsbefolkningen och deras kaffeodlingar. Som arbetarpräst var han både präst och odlingsarbetare.

– Jag plockade kaffebönor. Gick upp tidigt, blev trött så klart av arbetet, men det är viktigt att känna i sin egen kropp vad kaffeprocessen innebär.

Snabbt blev han varse vad han kallar exploateringen av arbetarna.

– De fick inte ens en fjärdedel av förtjänsten från bönorna.

Tillsammans med arbetarna grundade han kooperativet UCIRI och de kom snabbt i kontakt med alternativhandlare i nord, i Tyskland och i Franciscos hemland Holland.

– Men hur skulle vi hamna i de vanliga affärerna? Lösningen blev till slut en särskild märkning. Det var 1989.

Märket, som då bara var nationellt och endast förekom i Nederländerna, hette ”Max Havelaar”. Det var denna märkning som blev det vi i dag kallar Fairtrade och som finns över en stor del av den rika världen. I fattiga länder arbetar 1,3 miljoner odlare och anställda för Fairtrademärkta varor i 70 länder.

För Francisco var det också viktigt att hans mexikanska kaffe skulle vara miljömärkt.

– Det skedde redan på 80-talet hos oss. I dag är allt kaffe som kommer från våra odlingar ekologiskt.

Han kan se konkreta resultat på ”sin egen” odling i Oaxaca: Såväl sociala som ekonomiska förbättringar. Bättre tillgång till sjukvård och utbildning och mer betalt för bönorna.

Francisco van der Hoff Boersmas bok heter ”De fattigas manifest” (Argument förlag) och där propagerar han för en annan värld. Han menar att de ekonomiska kriserna visar att den kapitalistiska världsordning vi har i dag inte fungerar.

– Det är inget annat än skrattretande att 20 procent av världens befolkning kontrollerar 80 procent av världens varor och tjänster. Det kan inte kallas demokratiskt.

När han ska beskriva vägen dit gör han en liknelse med den mexikanska omeletten: tortillan.

– Vi måste vända på den där tortillan. Se på världen underifrån.