Så när alla vi Star Wars-fans otåligt väntar på fortsättningen på rymdsagan som fortsatte förra julen genom episod 7 ”The Force Awakens”, ja, då ska vi kastas tillbaka till tiden precis före den allra första filmen som någonsin gjordes (episod 4). Ett märkligt val, men när man väl kommit över det väntar faktiskt en grym bioupplevelse.

Så här är upplägget: Vi kastas alltså tillbaka i tiden till när Imperiet precis har fått klart sitt ultimata vapen för att göra slut på rebellerna: Dödsstjärnan. Den som kan sin Star Wars-historia kommer ihåg att precis innan Luke Skywalker och de andra ska anfalla Dödsstjärnan i episod 4 hålls ett strategimöte där rebellpiloterna får se ritningarna. De får också veta att många rebeller har fått betala ett högt pris för att få tag på dem. Det är om dessa rebeller och det äventyret som den här filmen handlar om.

Det går överraskande fort att lära känna de nya hjältarna i den här filmen. Trots ett högt tempo med många actionscener blir karaktärerna ändå levande och man får reda på tillräckligt mycket av deras historia. Jag gillar att filmskaparna återigen har satt en kvinna i den största rollen. Felicity Jones gör en stark insats i rollen som Jyn Erso, dottern till Galen Erso (spelad av Mads Mikkelsen), ingenjören som konstruerade Dödsstjärnan. Fler starka karaktärer görs bland andra av Forest Whitaker i rollen som rebellfanatikern Saw Gerrera och kampsportslegenden Donnie Yen i rollen som krigarmunken Chirrut Imwe.

Men de mest spektakulära karaktärerna kanske ändå tillhör den mörka sidan. Det är fantastiskt att få se Darth Vader igen och filmskaparna har inte missat chansen att ge honom visuellt vackra omgivningar att glänsa i. Och så har vi det där med Grand Moff Tarkin, spelad av Peter Cushing i den första Star Wars-filmen. Imperiets guvernör är tydligen tillbaka, livs levande i den här filmen, lika gammal som förut trots att det har gått nästan 40 år. Okej, det går att skönja att digital teknik ligger bakom återuppståndelsen, men det är galet bra gjort! Och som inte det vore nog, plötsligt dyker en ung Carrie Fisher upp som prinsessan Leia.

Filmen hålls ihop bra genom en enkel intrig, utan särskilt många sidospår. Miljöerna är riktigt häftiga, utan det där dataspelsskimret som präglade episod 1 till 3. Det blir lite väl mycket action i slutet, vilket drar ner slutbetyget något, men det blir ändå högt. Och tänk att man äntligen får reda på hur det kunde komma sig att det var så lätt att spränga Dödsstjärnan genom att träffa ett litet hål.

Men fortsättningen på rymdsagan då, när kommer episod 8? Bara ett års väntan till. Kämpa!