Debutromanen ”Jack” kom ut 1976 och blev en succé. Nu ges Jack ut på nytt, med nyskrivet förord av Ulf Lundell själv.

”Jack” har utnämnts till den stora generationsromanen för de som var unga på 70-talet. Själv är jag 80-talist, men läste den som så många andra när jag var tonåring. Så är det med klassiker – de fortsätter att hitta läsare. Det börjar bli några generationer nu som har läst ”Jack” och fått lust att åka till Gotland och ägna sig åt ”hålligång”.

Nu när jag läser om ˝Jack˝ är det efter 14 år som Ulf Lundell-fan. Därmed finns det inte en sunkig kvinnoskildring i världen som kan uppröra mig, det kommer liksom med paketet. En annan sak är om Jack håller i dag. Visst känns den väldigt mycket som ett tidsdokument. Men så länge som unga människor vill göra revolt och festa så borde den kunna hitta nya läsare. Jag tror också att den är utmärkt att sätta i händerna på den som gillar att skriva. Samma respektlöshet som Jack och hans vänner visar det trista svenssonlivet och auktoriteter, går igen också i språket. Ulf Lundell hade redan här en helt egen röst och gjorde något banbrytande för svensk litteratur. Så här får man skriva! Det är inspirerande. Må aldrig Jack bli en föredetting i fransig frack. 

Här hittar du också Jack

● Låten ”Sextisju, sextisju” från Ulf Lundells debutalbum Vargmåne (1975) är musikversionen av boken.
● 1977 kom filmatiseringen av ”Jack” med Göran Stangertz i huvudrollen.
● I låten ”Stackars Jack” från albumet Längre inåt landet (1980) uppmanar Ulf Lundell Jack att sluta festa och växa upp.