Så blir du en stålman i bassängen

|Har du alltid sneglat på de där coola i banan för snabbsim? Tänkt att så där skulle jag vilja forsa fram under ytan? KA hängde på friskvårdaren Margareta ”Maggan” Grönbeck under en crawllektion i Gustavsbergsbadet på Värmdö.


  Maggan Grönbeck.

Med handen framsträckt som stålmannen klyver min kropp vattenytan. Jag vinklar upp armbågen, vrider på höften och med blicken stadigt fäst på bassängbottens svarta linjer fäller jag armen framåt. Jag känner jag hur världen försvinner omkring mig. Det är bara min starka kropp och vattnet och de arbetar i harmoni med varandra. Inget kan få mig att känna mig så liksom… oövervinnerlig som när jag kör ett crawlpass.  

Margareta ”Maggan” Grönbeck, skrattar och förklarar att det är jag inte ensam om.

– Jag känner mig skitsnygg när jag crawlar, stark och cool. Jag tycker det ökar självförtroendet.

Hon jobbar som friskvårdare på Gustavsbergsbadet på Värmdö utanför Stockholm och har i många år haft simundervisning för vuxna. På senare år har intresset för crawl ökat enormt runt om i landet. Och till Maggans stora glädje kommer allt fler kvinnor på kurserna, inte bara medelålders män som vill vässa tekniken inför en klassiker.

– Det är jättekul när kvinnor över 50 vågar testa crawl. De upptäcker att det är ett skonsamt sätt att träna för den som till exempel har knäproblem.  

Att det fortfarande är relativt få vuxna som kan crawla beror troligen på att det i Sverige alltid prioriterats att lära ut bröstsim under skolåren. Det kan ha sin naturliga förklaring i ett land där badsäsongen ofta bara erbjuder kallt och vågigt vatten. Att kunna hålla sig flytande är trots allt viktigast ur säkerhetssynpunkt. Men det är en missuppfattning att crawl skulle vara knivigare, menar Maggan Grönbeck.

– Bröstsim är koordinationsmässigt svårare. Crawl är ju bara att veva med armarna och sparka med benen, säger hon med en blinkning.

Crawlkurserna på Gustavsbergsbadet har devisen ”hur svårt kan det vara?!”  Men jo visst kan det vara rätt vanskligt att få till det i början. Det kan Alexandra Mohlin och Elisabeth Erkstam intyga som i kväll är på plats för sin tredje lektion med Maggan.

– Jag slutar röra armarna så fort jag börj­ar fokusera på benen, säger Elisabeth när hon nått bassängkanten.

– Men det gör inget, det viktiga är att du slappnade av, peppar Maggan Grönbeck.

Hon meddelar att det är dags att börja våga vända upp huvudet över ytan mellan armtagen. Det är ju den där lilla detaljen med crawl – andningen.

– Det går bättre när jag inte andas, konstaterar Alexandra Mohlin efter att ha prövat en längd.

Så är det ofta i början, berättar Maggan. Det håller ett tag, men sedan blir syreskulden för stor och kroppen slut. Det gäller att både tömma lungorna på all luft när du är under ytan, och ta ett ordentligt andetag när du är ovanför. Maggan kallar det vattenvana, konsten att känna sig helt trygg i och under vattnet. Först då kan kroppen slappna av så att crawlningen blir mjuk och följsam, inte ryckig och hetsig. För att lära sig simma snabbt måste man först lära sig simma långsamt.

– I början simmar folk snabbt för de tänker att annars sjunker jag. Men sedan lär de sig att sträcka ut kroppen och lita på att de flyter. Och då går det automatiskt fortare men med mindre energi.

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen stängde 2017-07-21 10:23