Så fixas bevisen för jobbskatteavdraget.
Så fixas bevisen för jobbskatteavdraget.

Så fixas bevisen för jobbskatteavdraget

Ger jobbskatteavdrag fler jobb? Ja, säger finansminister Anders Borg -- trots att jobben blev färre när avdraget infördes. Han hänvisar till nationalekonomiska analyser.
Men KA:s granskning visar att dessa bygger på antaganden, som inte stämmer med verkligheten. Och slutsatserna kan ifrågasättas.

Många fler vill jobba, eller jobba mer, om skatten sänks. Och de kommer att få göra det.

Så motiverar regeringen jobbskatteavdraget, som minskar statens inkomster med 80 miljarder kronor i år. Skatteavdraget motsvarar lönekostnaderna för cirka 240 000 kommunalare.
Anders Borgs Finans­departement säger att på lång sikt ger det 105 000 fler jobb. Huvudsakligen är det kvinnor i låglönejobb som ska vilja jobba mer.
Bevisen skapas med national­ekonomiska modeller. Enligt dessa (neoklassiska) teorier är arbetslöshet den enskildes eget val. Vi jobbar alla så mycket vi vill och ofrivillig arbetslöshet existerar inte.
Konjunkturinstitutet, liksom andra nationalekonomer, utgår i sina analyser från antaganden de vet inte stämmer.

Thomas Andrén har gjort statliga Konjunkturinstitutet (KI) analys av jobbskatteavdragets betydelse:
- Jag utgår från, och det brukar man göra i sådana här modeller, att folk jobbar precis så mycket som man vill, beroende på lön och disponibel inkomst, säger han och lägger till:
- Men det behöver inte vara så i verkligheten.
Analysen blir väl fel om det du antar inte stämmer?
- Till viss del kan jag tycka att du har rätt. Men om man tittar på regeringens skattningar, kommer de fram till att den stora effekten kommer av att de som står utanför arbetskraften börjar jobba, svarar han.
Orsaken att många kommunalare inte jobbar mer är att de inte får för arbetsgivaren.
- Tanken är väl att man har möjlighet att byta yrke eller flytta.
På frågan "till vad då?" medger han att det är en brist i modellen att arbetslösheten inte finns med i den.
- Den främsta orsaken till det är att det är komplicerat att göra mer verklighetsförankrade modeller.

Kommentarer

De nationalekonomiska analyserna tycks endast ta hänsyn till en förändring av inkomstskatten från ett år till ett annat. En tillfällig effekt alltså, som i det fall den finns fordrar nya sänkningar vid varje år för att analysen skall ha relevans.

Enligt lokal allianspolitiker är jobbskatteavdragets uppgift är att "premiera" människor i grupp A och på så sätt locka de i utanförskap till att börja arbeta.

Men vad jag kan se har jobbskatteavdraget en bestående effekt som inte tas upp i analysen. Det får människor i grupp A att betala en lägre inkomstskatt än grupp B, samtidigt som grupp B betalar en högre inkomstskatt än grupp A.
Grupp A gynnas av grupp B utan att det syns i statsbudgeten.

Därmed slipper regeringen problemet med att motivera alternativet att "premiera" grupp A med ett bidrag ur statens tillgångar.

Tyvärr finns inte begreppet "premiera" inom normal beskattningsrätt och en mängd problem uppstår.

Problem 1. De medel som regleras mellan grupp A och grupp B är enskild egendom. Även om det sker med hjälp av skattesystemet.
Det krävs alltså oerhört starka argument för att rättfärdiga åtgärden. Några sådana har inte presenterats.

Grupp A har meddelats att:
"Det skall löna sig att arbeta."
Grupp B har meddelats att:
"När fler arbetar tjänar alla på det, inte minst grupp B."

Problem 2. Det finns inget som talar för att fler människor kommer i arbete beroende på att enskild egendom byter ägare utan motprestation.

Problem 3. Även om antalet arbetande ökar påverkas inte skatteskillnaden!

Problem 4. Regeringen sitter omedvetet? i en rävsax just nu.
Hur förklarar man sin bristande respekt för enskild egendom.

Problem 5, Hur rättar man en felaktig beskattning av dessa proportioner på ett anständigt sätt?

Problem 6. En rättelse måste påverka statsbudgeten och Sveriges skattebetalare. I första hand grupp A kommer då att uppfatta det som en skattehöjning!

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen stängde 2011-07-25 08:01