Istockphoto
Argt barn. Foto: Istockphoto

Så kan du bemöta barn som bråkar

|Barns raseriutbrott är en utmaning för vuxna. En metod från bland annat psykiatrin kan minska vardagsbråken även för alldeles vanliga barn.


JILL: Detta är helt fantastiskt

– Det här sättet att jobba med beteendeproblem är väldigt effektivt. Det är lite korkat att det bara ska vara för professionella.

Det säger psykologen Bo Hejlskov Elvén. Han har tidigare lärt ut sin metod ”lågaffektivt bemötande” till personal i psykiatrin, demensvården och skol­an. Med boken ”Barn som bråkar” vänder han sig nu till föräldrar.

Metoden går ut på att undvika att konflikter uppstår – men inte genom att alltid låta barnet få som det vill. I stället försöker man förstå vad som orsak­ar konflikter, och hitta lösningar som fungerar både för barnet och de vuxna. När det ändå blir bråk gäller det att inte trappa upp konflikten. Att höja rösten och kräva att barn­et gör som man säger leder oftast till mer bråk. Dessutom är det ingen mening med att vinna över barnet och få barn­et att lyda. Det kommer inte att hjälpa barnet att göra rätt nästa gång.

– Inga föräldrar vill egentligen att barnen ska bli lydiga vuxna. Vi vill att de ska bli självständ­iga, och då måste vi träna det, säger Bo Hejlskov Elvén.

 

LÄS OCKSÅ: ”De tycker att jag daltar”

 

Barn lär sig inte av att misslyckas, utan av att lyckas. Därför bör man sträva efter att barnen ska lyckas så mycket som möjligt. Om barnet lyckas lösa ett problem utan att hamna i bråk kommer det att lära sig av det. 

För att ett barn ska lyckas krävs det en bra struktur runt barnet. Struktur omfattar många olika saker. Här är några exempel:

Att göra barnet delaktigt och förberett på vad som kommer att hända.

Att se till att barnet inte är trött och hungrigt i krävande situationer.

Att anpassa kraven till barnets förmåga.

Konflikter beror ofta på för höga krav, anser Bo Hejlskov. Ett exempel är att kräva att ett barn ska lyssna på oss. En del femåringar kan det, andra inte. Eller så kan det lyssna när de är lugna, men inte när de är upprörda. Att då säga ”lyssna på vad jag säger” är som att säga åt en blind att se: Det hjälper helt enkelt inte. En bättre utgångspunkt är att tro på att barnet faktiskt gör så gott det kan.

– Lita på att barnen gör sitt bästa i situationen, säger Bo Hejlskov Elvén.

 

LÄS OCKSÅ: Viktigt att ingripa tidigt

 


Bo Hejlskov Elvén.

Många föräldrautbildningar använder belöningssystem, där barnen får en belöning om de gör rätt. Det är inget Bo Hejlskov Elvén före­språkar. Belöningssystem kan fungera ett tag, men sen brukar de haverera. Barnet uppför sig för att få belöningen, inte av egen vilja. Den dag belöningen inte lockar kommer barnet att sluta uppföra sig.

– Vi får barn som börjar förhandla, barn som jobbar mot oss, säger Bo Hejlskov Elvén.

Belöningar tar också bort det dåliga samvetet över att inte göra rätt. Likadant är det med bestraffningar. Barnet köper sig fritt från dåligt samvete – genom att ta sitt straff eller genom utebliven belöning.

Det är inte ens någon mening med att tillrätta­visa barn – de vet ändå att de har gjort fel.

– Det finns ingen forskning som visar att tillrättavisningar fungerar, säger Bo Hejlskov Elvén.

I boken ger han många förslag på hur man kan lösa vardagsproblemen. Det är olika sorters förslag, som att möblera om hemma, att hitta på något roligt och avväpnande att säga i en laddad situation eller att formulera sina krav så att barnet inte känner sig misslyckat. 

Allt som allt ställer det ganska stora krav på föräldrarnas analysförmåga och kreativitet. Men Bo Hejlskov Elvén påpekar att de flesta föräldrar inte behöver vara superföräldrar. De flesta barn tål att föräldrarna gör ganska mycket fel. Men så finns det barn som kräver lite mer: Barn som har särskilda behov, oavsett om de har någon diagnos eller inte.

– Man kan tänka så här att vanliga barn är ganska robusta. Men barn med särskilda behov är inte robusta. De måste ha den bästa metoden, säger Bo Hejlskov Elvén.

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen stängde 2016-03-14 07:00