Roren 2. Vi följer den gula ortsskylten och svänger av på en grusväg. Spanar längs åkrarna, söker av varje nytt hus som dyker upp i det andlöst vackra hälsingska sommarlandskapet. Annonsen fanns både i tidningen och på Facebook, i gruppen ”Vart är det loppis i Bollnäs och Ovanåkers kommun”. Och den verkade lovande för det stod att det var i en lada. Två veckor är den öppen, men det är i dag den startar. En avgörande detalj. Alla loppisveteran­er vet att det är den första dagen det går bäst att hitta fina grejer. 

– Här är det! säger fotografen Anna Alverhag och bromsar in vid en stor gård med flera byggnader. 

 

LÄS OCKSÅ: Knut Knutsson tipsar om loppisfynd

 

Och där, nedanför logen, står redan en liten skara folk. Jag räknar till fyra bilar på gårdsplanen. Klockan är bara 10.40 men det är fler än vi som vet värdet av att vara tidigt på plats.

– Jag tror det kan vara bra grejer eftersom det är saker från gården. Du vet, det var här de lade grunden till Bruks industrier i Arbrå, berättar Ylva Birge.

Hon står tillsammans med Tina Bäckhage vid backen upp till logens port. De är kollegor på förskolan Lissgården i byn Vallsta och tycker det är spännande att se vad som säljs. 

– Men det är inte så att jag letar efter sånt som är värt mycket. Det viktiga är att det är värt något för mig, säger Tina och berättar om den gången hon köpte ett helt knippe ljusmanschetter med plastblommor för några kronor. 

– Jag tog med dem till förskolan och klistrade upp dem som ett hjärta. Barnen älskade det, skrattar hon.

”Adrenalinet ligger som en tyst andhämtning mellan de varma kropparna och borden med allt oupptäckt. En svag doft av kall lada, damm och gammalt.”

Klockan närmar sig elva och fler hugade fyndare dyker upp. Frida Hellberg, undersköterska på hemtjänstföretaget Eka, blev hitlockad av sin sambo ”Jonke” Mårtensson.

– Det är hydraulikgrejer han är på jakt efter, säger hon med en retsam suck. En annan är ju mest ute efter sockerlådor och sånt.

I ögonvrån ser vi att många börjar röra sig mot portarna. Nu öppnas de! Det är alla gånger 40 personer som ivrigt, men ändå artigt på rad, sakta trycker sig genom ingången. Adrenalinet ligger som en tyst andhämtning mellan de varma kropparna och borden med allt oupptäckt. En svag doft av kall lada, damm och gammalt. Jag fastnar i dörren, vid de vackra gamla damhattarna på väggen som ser ut som 30- eller 40-tal. Och bakom mig en klädstång med vintagekappor. River med mig det bästa, jag får prova sen. Och tränger mig vidare in i lokalen. En snabb blick på borden. Jo, det är en bra loppis. Inte bara det där som ingen vill ha. Utan det udda, gamla, märkliga, rejäla. Längst in står det byråer och 40-talsfåtöljer i lite noppigt tyg. Anna möter mig strax med två hopfällbara vita pallar i nävarna. Jag känner stressen, varför stannade jag så länge vid ingången?! 

Längs ena långsidan trängs männen vid hyllor fulla av gamla verkstadsgrejer. Björn Pettersson och Jonas Rosén har redan knipit en vedkap.

– Nu gäller det bara att ta sig ut med den här utan att skada någon allvarligt, skrattar Björn med en nick åt det stora vassa sågbladet.

I trängseln skymtar jag Frida Hellberg med en blommig sommarklänning under armen. Och vid kassan står Tina Bäckhage med en fin svart handväska i skinn.

– Om jag ska pruta? Nä, jag är dålig på det. 

”Ägarinnan hjälper till att packa in det ömtåliga i en stor kartong och sedan vänder vi hemåt, lite dammiga och med en lätt odör av gammalt i bilen.”

Vi betalar det vi hittat och drar vidare. Tina har tipsat oss om en permanent loppis, mittemot macken i Vallsta. Idrottsföreningens. Och den fylls på rätt ofta, har hon intygat. Men när vi kommer dit ser vi fort att fynden redan har vandrat iväg med någon annan. 

– Mest bös, säger Anna besviket.

Längst in skymtar vi en vacker träfåtölj så vi tränger oss längre in. ”Såld” står det på lappen som är fastnålad på sitsen. Vi åker vidare till de sköna trakterna kring sjön Galven. Kör längs snirkliga grusvägar och stannar vid de loppisskyltar vi ser, på bodar och uthus. Men det känns att loppissäsongen närmar sig sitt slut och fynden uteblir.

–  Nä nu tar vi Ismyra, bestämmer Anna och kör till en stor permanent loppis en halvmil norr om Bollnäs.

Här finns främst rejäla ting som möbler och porslin, trasmattor och lampor. Och det visar sig vara nu vi kammar hem våra bästa skatter. Ägarinnan hjälper till att packa in det ömtåliga i en stor kartong och sedan vänder vi hemåt, lite dammiga och med en lätt odör av gammalt i bilen. Nu väntar det bästa av allt: att komma hem och packa upp sina fynd.

 

Våra fynd:

 


Kristallkrona: 500 kronor (nedprutad från 800 kronor)

 


Lampett i tenn: 20 kronor

 


Två ljusstankar i tenn: 70 kronor

 


Trasmatta: 80 kronor (nedprutad från 100 kronor)

 


Två hopfällbara pallar: 60 kronor

Fakta

1. Var i tid. Minst en halvtimme innan det börjar. Få loppisar, särskilt de tillfälliga flyttloppisarna, håller hårt på starttiden. Och det är lättare att fynda, och mer spännande, om du är först på plats.

2. Är du osäker, plocka på dig grejen ändå så hinner du fundera tills det är dags att betala.

3. Fast loppis eller tillfällig? Loppiskulturen ser olika ut i olika delar av landet. På en del ställen är den allmänna meningen att fasta loppisar bara är skräp. Men det finns ställen där man fyller på hela tiden. En tillfällig ger dock alltid mest adrenalin.

4. Köp lokaltidningen på fredagen, där finns ofta en bra översikt med privatannonser på de loppisar som öppnar i helgen. På vissa orter används Facebooksidor i  stället.

5. Pruta! Även om du hittat drömprylen för ett superlågt pris. Det hör till, och fyndet blir ännu bättre om du lyckas förhandla ner priset. Tycker du det är skämmigt så pruta bara en tia. Då övar du upp dig och törs gå längre nästa gång.