Maria Annas
Bibbi Abrahamsson. Foto: Maria Annas

Sjuklönen blev en fälla för Bibbi

|En förmån i kollektivavtalet för kommun- och landstings­anställda kan ställa till det för sjukskrivna. Elevassistenten Bibbi Abrahamsson förlorade helt rätten till ersättning från ­Försäkringskassan. Nu vill hon varna andra.

Bibbi Abrahamsson hade arbetat i Täby kommun i 17 år när hon drabbades av en hjärntumör. Den visade sig vara god­artad, men har gjort att hon fått dålig ­balans och kraftigt nedsatt hörsel. Hon har också ledsjukdomen psoriasis artrit och en utmattningsdepression. När hon varit sjukskriv­en från sitt arbete i särskolan i två och ett halvt år drog Försäkrings­kassan in hennes sjukpenning.

– Min läkare har gjort bedömningen att jag inte klarar mitt jobb. Men Försäkringskassan anser att jag kan söka andra jobb.

Som många andra sjukskrivna stod Bibbi inför valet att säga upp sig ­eller­ försöka strida för att få rehab­ilitering eller en omplacering. ­Arbetsgivaren erbjöd sex månadslöner om hon sade upp sig. Det ville inte Bibbi Abrahamsson, som tog hjälp av Kommunals sektion i Täby. 

Arbetsgivaren kom med ett nytt förslag, att de skulle betala sjuklön i 180 dagar så att Bibbi Abrahamsson kunde hinna tillfriskna. Sedan skulle de återuppta diskussionen om en möjlig omplacering.

– Jag tog tacksamt emot det. Jag ville bara ha en frist så jag kunde bli bra igen.

Möjligheten till sjuklön i 180 dagar är en förmån i kollektivavtalet. Syftet är att ge de anställda ett extra skydd när Försäkringskassan nekar ersättning. Men det finns en hake. Om den anställda inte samtidigt anmäl­er sig till Arbetsförmedlingen och aktivt söker jobb, riskerar personen att få sin SGI, sjukpenninggrundande inkomst, nollad. Personen förlor­ar då rätten till sjukpenning. Men det visste inte Bibbi, och inte heller Kommunal i Täby. 

Bibbi anmälde sig på Arbetsförmedlingen när hon nekades sjukpenning från Försäkringskassan. Men när hon fick sjuklön avanmälde hon sig, eftersom hennes arbetsförmedlare sade att hon inte kunde vara inskriven samtidigt som hon hade en fast tjänst. Nu är hon nollklassad, men är inte frisk nog för sitt jobb i särskolan.

– Det här är en katastrof.

Jonas Forsberg, som är försäkringsinformatör på sektionen i Täby, var den som bistod Bibbi Abrahamsson i mötet med arbetsgivaren. Han kände inte till att SGI:n inte var skyddad under perioden med sjuklön utan trodde att det räknades som lön.  

–  Där kan jag ha brustit. I och med att det här finns i kollektivavtalet tror man ju att den är skyddad. Det finns ingen logik i det här. Syftet med sjuklönen var ju att hon skulle rehab­iliteras tillbaka till en tjänst i Täby kommun, säger han.

Inger Hjärtström är ombudsman på Kommunal med ansvar för försäkringar. Hon menar att kunskapen generellt är god hos Kommunals fackliga företrädare om reglerna kring sjuklön och SGI.

– Jag vill påstå att det är ett av de områden som vi informerar om och diskuterar mest i Kommunal.

Hon påpekar att många medlemmar har stor nytta av sjuklönen. De som tillfrisknar under sjuklöneperioden, och kan börja arbeta igen, har haft ekonomin tryggad. Jonas Forsberg har nu hjälpt Bibbi Abrahamsson att överklaga beslutet från Försäkringskassan. Han har också tagit upp fallet med andra försäkringsinformatörer i länet för att varna för konsekvenserna med sjuklöneförmånen. 

Bibbi Abrahamsson har till slut sagt upp sig i ­ut­byte mot tre månadslöner.

–   Jag orkade inte vara kvar i det här vakuumet. Man tvingas in i uppsägning av Försäkringskassan.

Hon är varken arg på facket eller sin arbetsgiv­are, utan på Försäkringskassan som nekar henne ersättning trots att hon fortfarande är sjuk.

 – Men jag vill varna andra kommunalare så att de inte hamnar i samma sits som jag.

Kommentarer

2008 var jag inblandad i ett riktigt "moment 22". Jag hade arbetat som bussförare i Södertälje i 27 år. Jag svimmade, dock efter arbetstid. Läkaren stängde av mig på 5 år. Sjukskrev mig. Jag blev hänvisad till arbetsförmedlingen. Jag blev avstängd från försäkringskassan. Fick ingen som helst uppbackning från facket. Företaget hade inget annat arbete att erbjuda mig. De uppmanade mig att säga upp mig. Försökte även få 6 mån lön. Men det var blankt nej. Ingenting lön från någonstans. Vad skulle jag göra? Jag sa upp mig, trots många varningar. Registrerade mig på a-kassan. Men det var inte det lättaste att få ersättning. Jag skulle få vänta (9) månader. A-kassan var tvungna att undersöka mina arbetstider, sjukdomar osv. Ersättningen kom alltså efter nio månader. Nåt mera jobb hittade jag förstås inte. När man var 59 år då, var det inte så lätt. Tillägas kan att jag hade ett arv. Om jag inte haft det att luta mig mot, hade jag inte haft nånstans att bo. Så här i efterhand borde jag anlitat en advokat. Jag blev helt enkelt överkörd av företaget och myndigheter. Hade också aktivitetsstöd i några år. Numera är jag en glad pensionär.

Skriv din kommentar

Kommentarer är tillåtna till 2017-06-28.
Din kommentar kan komma att publiceras som en insändare i KA:s papperstidning.