Om svenskarna vill ha eller inte ha kvotering undandrar sig min bedömning.  Men det är bara att konstatera att det  förvånansvärt ofta uppstår samstämmighet mellan svaren i opinonsmätningarna och beställarnas egna åsikter i frågan.
Föga förvånande tycker de 1000 tillfrågade även att det är mycket viktigt att kvinnor i offentlig sektor får ökade möjlighet att starta eget, något som flera av Svenskt Näringslivs medlemsförbund skriver under på.
Hursomhelst, kvotering till bolagsstyrelser får tummen ner i denna mätning.  

Kvotering till bolagsstyrelser behövs inte. Vi i staten fixar detta ändå, är andemeningen i den Odellska debattartikeln, som bland annat berättar att antalet kvinnliga myndighetschefer ökat från 33 till 39 procent, vilket, tillsammans med folkets röst i opinionsundersökningen, tas som intäkt för att det hela nog löser sig ändå, om man ”vågar tänka nytt”.
Nu är det ju inte kvinnliga myndighetschefer det handlar om, utan kvoteringen gäller bolagsstyrelser.

I Sveriges 350 börsnoterade bolagsstyrelser är andelen kvinnor runt 18 procent. Den tidigare regeringen utredde frågan tillsammans med Miljö- och Vänsterpartiet och kom fram till att det skulle gå att kvotera in så att det blev minst 40 procent av vardera könet i bolagens styrelser från 2010.
Även Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann har dock uttalat sitt och Moderaternas stöd för åtgärden, vilket han fått mothugg för av partikamrater. Nyamko Sabuni (FP) och Maud Olofsson (C ) är helt  emot, medan  Mona Sahlin (S) har utlovat en  kvoteringslag  om oppositionen vinner höstens val.  

Läget inom borgerligheten verkar alltså lätt förvirrat, och kanske är det därför som Odell så triumfatoriskt går ut och slår mynt av en undersökning som beställts av en arbetsgivarpart på arbetsmarknaden.
Lite märkligt tycker jag. Och än mer beklämmande är att han dragit in folkhälsoinstitutets chef Sarah Wamala i sin opinionsbildning.
Varför i all sin dar gick hon med på detta?  
Är inte ministerstyre och politiserad myndighetsutövning  något ganska främmande för svensk förvaltningskultur? Kan vi inte slippa misstänka att Sarah tackar Odell och folkhälsominister Maria Larsson (KD) för jobbet?

Wamala borde satt sin trovärdighet som folkhälsoansvarig före lojaliteten med den regering som utsett henne.
Alliansens snack om att de skulle se till att politiseringen av statens höga chefer upphörde är rena rama skämtet!