Anna Simonsson
Fatmir Lleshi är stödassistent. Foto: Anna Simonsson

Skitlönen gör att glädjen sinar

|Påverkas yrkesstoltheten av att man har ett lågstatusjobb? Ja, det tycker jag i alla fall. Sådana jobb är lika med dåliga arbetsvillkor är lika med skitlön som gör att glädjen och motivationen över ens arbete sinar allteftersom. Till slut rubbas även stoltheten.

Det tycker dock inte Carola Lemne, Svenskt Näringslivs chef. I en intervju i DN tar hon som exempel det thailändska hembiträdet från hennes barndom. Med en litterär formulering, som kunde väcka avund hos somliga författare, säger Svenskt Näringslivs chef att ”hon (hembiträdet, min anmärkning) kunde krypa ner på knäna och servera och se ut som en drottning under tiden”. Det var inte något kvinnan ägnade sig åt hos sin svenska arbetsgivare, inflikar Lemne snabbt (nej, nej) och menar att hela poängen är att ett jobb i sig inte har låg status, utan allt handlar om hur vi ser på det. Detta är sant men samtidigt en märklig ”poäng”. Det finns säkert stolta städare men deras situation (slitsamt arbete, usel lön) förändras inte bara för att ”vi andra” (vilka, undrar man) ser hens yrke med andra ögon. Att kalla enkla arbeten för ”vardagsjobb” (det också en av Lemnes idéer) räddar inte städarens rygg heller. Arbetarna behöver inte förskönande beskrivning av deras jobb samt vägledning till stolthet och glädje utan en rimlig lön. Det gamla mantrat fanns naturligtvis med i artikeln: Man ska pressa ner lönerna och det är bättre att ha nån slags lön än ingen lön alls (Lemne själv är säkert nöjd med sin lön på en halv miljon i … månaden, ja, det stämmer, ni läser rätt).

Den som inte är nöjd, och det finns garanterat massvis med missnöjda arbetstagare därute, är undersköterskan Christine Marttila från Göteborg som jobbar på akutvårdsavdelning på Östra sjukhuset. I en debattartikel i KA berättar hon om sin urusla lön och vilka konsekvenser det får för hennes liv. Jag citerar: ”Jag kommer till dig när du larmar på klockan, behöver hjälp till toaletten, med din hygien eller bara undrar någonting. Jag lägger om dina sår, hjälper dig att duscha, borsta tänderna, klä på dig och jag brer på dig en filt när du fryser. Jag är den som sitter vid din sida när du fått besked om svåra sjukdomar och när du har ångest”. Hon tjänar 20 950 kronor, efter tio år har hennes lön ökat med – hör och häpna – 830 kronor! (Hennes arbetsgivare borde få Nobelspris i taskighet, inte prispengar – bara ”världsberömmelse”).

Människan är skapad för att slita, känna glädje och vara stolt. Men också för att kräva sin rätt. En skälig lön är ett kvitto på att arbetsgivaren visar respekt för ett utfört arbete. I förlängningen är det respekt för människan själv. Det är hela ”poängen”.

PS: Se dokumentärfilmen ”Henning Mankell Homo Narrans – den berättande människan”. Se hur solidariteten väller ur en människa. Respekt!

Kommentarer

Efter i stort sett varje löneförhandling som Kommunal och arbetsgivare har gått igenom så står det sedan att läsa om hur nöjda man är på Kommunal och hur duktiga man har varit som fått upp lönerna. Samtidigt sitter det en dryg halvmiljon ute i landet och konstaterar att det är inte fråga om löneförhöjning utan snarare om en inflation kompensation. (senaste tiden undantagen där inflationen är på rymmen)
Klart värst är det nu för kommunala Vårdare som får skifta huvudman över till privat arbetsgivare. Jobbar man då med sovande jour så blir effekten vid övergång till privat arbetsgivare ATT HELA SEMESTERFÖRMÅNEN SKA ARBETAS TILLBAKA.. Det är privata vårdföretagares sabotage mot branschen när man får ungdomen att fly bort från vårt samhällsnyttiga arbete.

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen av denna sida upphörde 2015-11-30. Det är inte längre möjligt att lämna kommenterar på den här sidan.