När Mona Walter lämnade restaurangbranschen för ett skolkök i Göteborgs stad hoppades hon äntligen slippa giriga och fifflande arbetsgivare.

– Jag hade en bild av kommunen som rättvis. Men de är ju nästan lika stora banditer som krögarna! säger hon till KA.

Trots att Mona är utbildad kock med lång erfarenhet från restaurang och storkök hamnade hon strax över lägstanivå när lönen sattes.

– Flera av mina kollegor har ungefär samma lön. Men ingen vågade protestera. Jag kände att något inte stämde och tog strid själv. Någon måste ju bryta tystnaden!

Först vände sig Mona till facket, men då lönen låg över lägstanivå kunde de ingenting göra. Då kontaktade hon media. Trots försök fick hon inte med sig en enda kollega. Både arbetskamrater och vänner varnade om risken att aldrig mer få jobb. Men Mona stod på sig och talade ut i Göteborgs-Posten.

– Alla ska känna till hur orättvisa våra löner är. Många ligger till och med under lägstanivån, dem har jag uppmanat att gå med i facket. Det finns gränser för vad facket kan göra, men det är en trygghet att de bevakar ens rättigheter.

Mona poängterar att problemet är komplext. Den stressiga arbetsmiljön – själv anvararar hon ensam för att laga mat åt uppåt 100 barn, varav flera har svåra allergier- gör att sjukfrånvaron är hög, vilket i sin tur innebär stor omsättning på vikarier.

– Många sliter hårt för låg lön men vågar inte protestera då de är rädda att inte få fast jobb. Kommunen försöker spara pengar på att folk inte vet sina rättigheter. Det är orättvist att utnyttja människor som inte kan systemet.

Artikeln väckte reaktioner. Mona fick rätt mot arbetsgivaren, som erkände att det begåtts ett misstag. Man hade glömt att se över Monas meriter vid lönesättningen.

– Det känns som att de försöker ge lägsta möjliga lön så länge det går. Så ska det inte gå till, arbetsgivare måste vara insatta i lönepolitiken.

Monas lön höjdes från 20 600 till närmare genomsnittet, som ligger på 23 500. Camilla Karlsson, enhetschef på Måltid och service Majorna- Linné, hänvisar till olyckliga omständigheter.

– När man går över från timvikariat till långtidsvikariat görs en justering av lönen, vilket i det här fallet glömdes bort. Jag tror inte att något liknande hänt förut.

Mona har dock blivit kontaktad av flera i samma situation.

– Skäms ni inte, skulle jag vilja fråga dem som sätter lönerna. Ni kör ju folks ekonomi och hälsa i fördärvet.

Efter att Monas kamp gett resultat har kollegorna visat uppskattning.

– Tyvärr måste man vara engagerad och insatt för att tas på allvar. Jag hoppas att jag kan få fler att vakna, både arbetsgivare och arbetstagare.

Fotnot: Sedan artikeln skrevs har Mona även fått retroaktiv löneförhöjning från och med oktober 2013. Hon berättar för KA att hon vill uppmana alla att gå med i facket för att få sina rättigheter bevakade.