Skratt och tårar i vårdbiträdets juldikt

|Som i en lustiger långdans dansar kvinnorna ut genom korridorerna, sneda och linkande med foträta skor och benficksbyxor. Årets juldikt är skriven av Ann-Marie Wikander.

Äldreomsorgens kvalitetsmål
Är ute på remiss.
När väntas de komma in?
Vi börjar bli otåliga.
Här inne i verkligheten.

Det är ett stort mysterium.
Högt utbildade experter
Lägger pannorna i djupa veck.
Söker i programvarornas innersta vrår
Utan att hitta förklaringen.
Varför ökar långtidssjukskrivningarna?

Som en lustiger långdans genom korridorer
Dansar kvinnorna ut.
Två och två, ibland ensamma.
Sneda i ryggen och linkande, en del.
Unga, rentav ivriga, några få.
Schollsskor och benficksbyxor.
Vilken lustiger dans.
Hur är det? Är du bättre nu?
Bättre? Jag har inte råd att vara hemma längre.
Så visst är jag bra.
Det finns de som har det värre, mycket värre.

Hur många ska på mötet i dag?
Vilket djävla möte?
Ja. Information då.
Jag ska i alla fall gå.
Man får vila benen en stund.
Den nya kanske är bra.
Det kan ju inte bli sämre.
Eller?

En dag läste vi roliga historier.
Det var på lunchrasten.
Skrattade så vi grät.
Det behövs i det här jobbet.
Att man får skratta ibland.
Det var kvalitetsmålen vi läste.

Kommentarer

Tack!

Ann- Marie Wikander fd, vårdbiträde nu pensonär. Vilken dikt du skriver full av ironi men med ett stort underliggande allvar en vädjan om bättre kvalitetsmål.Behöver man vara en expert för att undra över varför vårdbiträden och undersköterskor blir långtidssjukskrivna,utbrända för så ser verkligheten ut för dessa våra viktiga vårdare idag. Så en önskan till dessa experter om det någon gång ska förstå är väl att bjuda in dem för att arbeta själva några dagar så behöver de inte rynka sina pannor NÅGONSIN MER!

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen av denna sida upphörde 2017-01-10. Det är inte längre möjligt att lämna kommenterar på den här sidan.