Många familjer präglas av tystnad. Filmaren Sara Broos vill bryta sin mammas, konstnären Karin Broos, tystnad och prata om livets olika svårigheter. Både mamman och dottern har till exempel lidit av anorexi.

Resultatet är intimt och mycket vackert: nutidsscener varvas med gamla bilder, Karins fina konstverk (som ofta föreställer Sara och hennes systrar) och naturbilder från Värmland där hon bor. Det hänförande, poetiska fotografiet – i kombination med väl vald musik – skapar samma melankoliska Broos-stämning som mamma Karins målningar. Vilket är särskilt fint eftersom filmen undersöker likheter mellan mamma och dotter.