Sten Törnblom.
Foto: Tobias Holmqvist

Sten Törnblom föddes i Mönsterås 1942. Tidigt i ungdomsåren visade han intresse för idrott och då främst handboll där han som målvakt ansågs som lovande. Musik och sång var också en del av Stens intresse och framförallt körsång var något som han var aktiv i ända fram till sin bortgång.

Tidigt började han också intressera sig för såväl fackliga som politiska frågor vilket han hade med sig i bagaget när han lämnade Mönsterås och Småland för att slå sig ner på Lidingö. Han fick anställning, som rörläggare, i Lidingö kommun. Det var också här som hans fackligt/politiska karriär tog fart. Som lagbas och fackligt aktiv gjorde han stora insatser för sina arbetskamrater.

Hans politiska engagemang innebar också att han blev kommunpolitiker för Socialdemokraterna i Lidingö där han med stor kraft slogs för att kommunen skulle utföra jobben i egen regi.

Stens fackligt/politiska engagemang uppmärksammades av Kommunal centralt. Han genomgick ombudsmannautbildning på Runöskolan och anställdes 1973 som ombudsman på förbundsexpeditionen för att handlägga arbetsmarknads- och utbildningsfrågor.  Det var under den här perioden som många hävdade att idrottsanläggningar borde skötas av bland annat föreningslivet. Sten hade en klar ideologisk uppfattning om detta men också erfarenhet av hur föreningsdrivna anläggningar förfallit därför att föreningarnas främsta prioritet gällde den egna kärnverksamheten och inte underhåll och tillsyn av anläggningar. Sten fick i uppdrag att utforma Kommunals policy i frågan, som sedermera förbundsstyrelsen ställde sig bakom. Man konstaterade att underhåll och skötsel av dessa ofta dyrbara anläggningar, som kommunerna investerat i, skulle skötas i egen regi med utbildad personal.

Efter några år med arbetsmarknadsfrågor flyttade Sten till avtalsavdelningen och fick där ansvaret för en mängd olika kollektivavtal, bland annat för fritids/idrottsplatsvaktmästare, kyrkogårdsarbetare och avtal inom GS-yrkena (gatu-, park och anläggningsarbetare med flera). Det var arbetsuppgifter som han behärskade väl.

Sten hade också en god verbal förmåga. Han kunde på ett övertygande sätt förklara värdet av kollektivavtal samt en solidarisk samhällsutveckling grundad på en socialdemokratisk ideologi.

Han var också en mycket omtyckt arbetskamrat och kollega som alltid ställde upp och rakryggad stod för sin uppfattning. Mot bakgrund av detta var det inte konstigt att han fick sina kollegors stora förtroende att som ordförande i förtroenderådet föra deras talan gentemot förbundet som arbetsgivare.

Stens erfarenheter och kunskaper ledde så småningom till att han valdes till andre förbundsordförande 1988 och tog över som ordförande när Lillemor Arvidsson avgick av hälsoskäl 1995. Hösten 1997 utsågs han av Näringsdepartementet att leda en delegation för resursarbeten, ett uppdrag som avslutades under 1999.

Sten fortsatte hålla kontakt med gamla arbetskamrater efter sin pensionering. I tio år var har ordförande för KPF, Kommunalarbetareförbundets Pensionerade Funktionärer. Sten var också under 10 år en av deltagarna i studiecirkeln ”Pensionerade ombudsmän”, där han bidrog till fördjupad analys av både fackliga som samhällspolitiska frågor. Vi kamraterna i studiecirkeln kommer att sakna Stens välformulerade frågor och svar. Samt hans omtanke om andra i vardagen.

Studiecirkeln för Kommunals pensionerade funktionärer